Kina gör oss irrelevanta
Det är alltjämt en förfärande stor del av det nya energibehovet i Kina som täcks av kolkraft. Samtidigt finns det ljusglimtar. Kina är också det land som lyckats få ner produktionskostnaden för solenergi så att nya anläggningar nu ligger i paritet med kolkraft.
Man kan säga mycket om den kinesiska regimen, men deras subventioner av solceller har fått effekt. Medan vi i Sverige talar om hur vi ska flyga mindre har kineserna satsat på teknik.
Det är tråkigt att behöva konstatera att västvärldens demokratier valt fel väg och att diktaturen valt rätt. Frågan om huruvida koldioxidhalten ska stanna på 400 ppm eller nå 800 ppm ligger inte längre i våra händer, initiativet har tagits över av Xi Jinping.
Och så ska det förstås vara. I USA och Europa sjunker koldioxidutsläppen, i Asien har de ökat med ett helt USA bara de senaste tio åren.
Kostnaden för solceller har under samma tid minskat från fyra dollar till 25 cent per installerad watt, alltså med 94 procent. Kineserna har nu skurit i subventionerna och låter branschen stå på egna ben.
I Europa lyfts fjärde generationens kärnkraft fram som lösningen på klimatproblemen. Och kärnenergi i all ära - det är en teknik som hade kunnat få betydelse, om nu våra regeringar haft fokus på det väsentliga. Nu tvivlar jag på att det bli så. Vi kommer med tiden att installera solceller som producerats i Asien.
Om vi hade talat teknik lika mycket som vi har pratat flygskatt skulle EU vid det här laget kunnat vara ett centrum för utveckling av energiteknik. Men så blir det nog inte. Kina står för både lösningarna och problemen och har gjort oss irrelevanta i klimatfrågan.
Kommentarer