Den hälsosamme ekonomisten

Kan man prata ner ohälsan?

Personligen har jag alltid varit en aning skeptisk mot det som brukar kallas ”aviseringseffekter”, det vill säga att effekterna av en politisk reform uppstår redan innan reformen har genomförts. Visserligen finns det gott om forskning som visar att aviseringseffekter finns, men som ekonom vill man gärna utgå från att något slags jämvikt småningom uppstår. Psykologi kan nog ha viss betydelse på kort sikt, men på lång sikt är det ändå de ekonomiska incitamenten som räknas.

Naturligtvis kan ekonomiska incitament i sin tur ge upphov till psykologiska effekter. Det är exempelvis osannolikt att den höjning av ersättningsnivån i sjukpenningen som genomfördes 1998 ensamt skulle kunna förklara att långtidssjukskrivningarna kort därefter tredubblades. Men höjningen signalerade en politisk attitydförändring, som i sin tur förmodligen förstärkte effekterna av att den faktiska ersättningsnivån steg från 75 till 90 procent.

Och ibland noterar man samband som ter sig lite märkliga om man inte tar hänsyn till så kallade aviseringseffekter. Ett exempel på detta är den förändring av minskningstakten för ohälsan som inträffade i oktober 2007, månaden efter det att regeringen hade presenterat det som har kallats för ”… den mest omfattande sjukförsäkringsreformen på femton år”.

Från att ha varit relativt konstant under ett antal år började minskningstakten för ohälsotalet plötsligt att öka. Det intressanta är just att trendbrottet verkar ha skett i oktober 2007, alltså månaden efter det att reformen presenterats på DN-debatt. Det kan naturligtvis finnas andra förklaringar, men jag kan inte just nu påminna mig några andra händelser som skulle ha kunnat påverka utvecklingen för sjukskrivningarna.

Kommentarer