Kan ägarstrukturen i Swedbank förklara mediehaveriet?
Kan Swedbank verkligen ha utarbetat en så katastrofal mediestrategi på egen hand? Jag tror inte det. Min gissning är att ledningen i banken har försökt förankra en strategi hos bankens ägare på en informell nivå. Men eftersom ägarna är en samling genuint obeslutsamma enheter som alla ansvarar för att förvalta andras pengar har det inte gått att komma framåt.
Efter att den interna rapporten presenterats har därför bankledningen inte haft något annat val är att förneka allt - en eller flera ägare har lagt in sitt veto mot varje annan kommunikationsstrategi än defaultlösningen.
Vad vi ser är en ledning som bara genomför ägarnas beställning på ett obrottsligt lojalt sätt. De är medvetna om att skeppet sjunker, men vet också att de inte kan byta kurs utan att överskrida sina befogenheter.
Birgitte Bonnesen gömmer sig och kommunikationschefen framstår som Baghdad Bob. Men dom gör sitt jobb.
De verkligt ansvariga kommer i det sista stadiet av den här processen att ha intresse av att rentvå sig själva - genom att framställa det som att de försökte få bankens ledning att göra rätt, när det i själva verket kanske var tvärtom. Medlet kan bli strategiska läckor till medierna, där man kombinerar information om interna rapporter med fakta som entydigt lägger skulden på bankens ledning.
Tror det är viktigt för medierna att också beskriva processen bakom haveriet. I vilken mån bidrog svaga ägare till att banken inte kunde svara med en medial strategi som fungerade? I vilken mån bidrog ägarstrukturen till haveriet som sådant?
Kommentarer