Kampen om en handfull dollar
Mest intressant med Piratpartiet är nog inte så mycket partiet som sådant. Det är förmodligen ett ganska kortlivat fenomen. Mer anmärkningvärt är att 25 procent av framtidens makthavare, studenterna, rankar nätfrågorna så högt att det avgör deras partival.
Ser man det hela ekonomistiskt handlar fildelningsfrågan om vem som ska betala för vad. Dagens copyrightlagar är ekonomiskt sett inte optimala. De tvingar alltför få att konsumera alltför lite till ett alltför högt pris.
Men frågan är vad som ska komma i stället? En lösning skulle kunna vara att bredbandsleverantörerna förlikas med rättighetsinnehavarna och betalar en civilrättsligt bestämd ersättning till skivbolagen. Denna lösning skulle vara samhällsekonomiskt optimal, men kan faktiskt bara nås om skivbolagens rättigheter kan försvaras civilrättsligt.
Om rättigheterna inte kan försvaras alls finns risk för att incitamenten att producera musik blir för små. Då har vi gått från en suboptimal lösning till en annan. Och om rättighetsinnehavarna försvarar sina rättigheter alltför bra, och lyckas utkräva punitiva sanktioner, är risken å andra sidan stor att status quo bibehålls. Detta är förstås inte heller optimalt.
Påminner lite om filmen En handfull dollar där Clint Eastwood utnyttjar två jämnstarka banditgäng för att tjäna en handfull dollar. Lite på samma sätt är det med fildelningen. Om skivbolagen blir för starka förlorar konsumenten och om bredbandsleverantörerna blir för starka förlorar konsumenten också. Den bästa lösningen uppnås om skivbolagen och bredbandsleverantörerna förmås att ta kål på varandra (i juridisk mening, förstås).
Kommentarer