Den hälsosamme ekonomisten

Kalifatets huvudstad på väg att falla

Många är dom som har pekat på att USA:s invasion i Irak är orsaken till IS framväxt. Själv tror jag mer på motsatsen - att det var USA:s uttåg ur Irak som lade grunden för IS och den terror som följde. 

Det är inte något som människor vill höra, eftersom det implicerar att USA är en stabiliserande kraft i Mellanöstern. Den svenska utrikespolitiska linjen har annars varit att "... ju mindre USA involverar sig, desto bättre".

Så är det inte. Givet att EU inte har den militära kapaciteten att hantera konflikter i området är USA en nödvändig spelare. För tro det eller ej - det skulle faktiskt kunna vara ännu värre. I Kongo pågår ett krig som till sin omfattning vida överstiger allt som sker och har skett i Mellanöstern. Liksom konflikterna i Mellanöstern är drivkraften värdefulla råvarutillgångar. Skillnaden är att Kongo ligger långt från Europa, inte försörjer västvärlden med olja och att väst inte har några insatser av betydelse i landet. Syrien, Egypten, Irak och Saudiarabien är vår egen bakgård. Vi kan inte låta konflikter i den regionen leva sitt eget liv, för de kan mycket väl sprida sig till närområdet och utvecklas till världskrig. Många länder i Mellanöstern har fått en maktposition som långt övergår vad deras ekonomiska utvecklingsnivå motsvarar. Det är Saudiarabien som betalar politiker i USA för att agera i landets intresse - inte tvärtom.

Det är viktigt att skilja mellan imperialism och demokratism. I det förra fallet söker mäktiga länder lägga under sig mindre utvecklade länder med stora råvarutillgångar. I det senare fallet försöker de utvecklade länderna sprida samhällssystem som visat sig fungera väl i deras hemländer.

Den strategin har liksom imperialismen kritiserats. Inte på moralisk grund, utan för att strategin är naiv. Demokratismen kommer inte att fungera i länder som politiskt sett är klanbaserade.

Så kan det vara. Men en dag kommer alla länder sannolikt att vara kapitalistiska, vilket innebär att de klanbaserade samhällena förr eller senare måste ta steget från diktatur till demokrati. Man kan hävda att detta steg togs alltför tidigt i Libyen och Syrien, men man kan inte säga att länderna för evigt är dömda att leva under envåldshärskare som Muammar Ghadaffi.

Det episoden IS lär oss är att ett politiskt beslut som fattas av en administration kan komma att binda en annan administration. Barack Obamas stora misstag var att lova ett fullständigt tillbakadragande av de amerikanska trupperna från Irak. Ändå är det sällan som kritiken riktas mot hans administration, för han ville ju väl och hans agerande var helt i linje med svenskarnas förutfattade meningar om hur man skapar fred i Mellanöstern (håller USA borta).

Faktum kvarstår - det maktvakuum som uppstod i Irak lade grunden för en extrem rörelse vars tentakler slutligen nådde väst. Idén om kalifatet må ha funnits i extremistiska kretsar redan innan, men det var USA:s tillbakadragande från Irak som skapade förutsättningar för terrorn att sprida sig.

Varken Islamiska staten eller Al Quaida hade emellertid existerat förutan råvarutillgångarna i Mellanöstern. Det är oljan som gör det möjligt för dysfunktionella stater och extrema rörelser att växa fram till maktspelare. Det USA gör i regionen är att i möjligaste mån förändra spelplanen så att makten inte hamnar i de mest extrema rörelsernas händer. Man försöker höja priset för att vara extremist så mycket att de flesta väljer en annan väg.

Att Mellanöstern skulle vara fredligare förutan intervention är bara nys. Det skulle lika gärna kunna bli ett nytt Kongo. Vårt hopp står därför till att USA driver en balanserad och framför allt konsekvent strategi i regionen och att solenergin småningom tar över den roll som oljan har i dag. Detta skulle tvinga de dysfunktionella staterna att fokusera på produktion snarare än att strida om konsumtionsutrymmet och den politiska makten. 

Kommentarer