Känn gärna skam, men gör då något åt skammen
Flygskam blev årets ord. Man förväntas känna skam när man reser på semester från kalla norden där solen knappt orkar över trädtopparna och temperaturen ligger runt noll grader. Skam?
Trodde jag att koldioxid var dåligt för miljön skulle jag också ha känt flygskam. Men jag hade inte stannat där, jag hade antagligen gjort något åt det. Kanske genom att åka mer tåg - om nu detta är möjligt, jag tar nästan alltid tåget när det går.
Klädskam känner jag däremot. Därför köper jag inte mer kläder än absolut nödvändigt. Hela förbaskade Aralsjön har faktiskt försvunnit på grund av dessa influencers och normen om att man alltid ska ha nya kläder på sig. Sanningen är att en normal människa bara behöver fyra-fem byxor, åtta skjortor och någon tröja för vintern. Med lite tur håller plaggen tio år. Möjligen kan man ha ett par sommarskor och ett par vinterskor, men inte mer.
Nej, jag skämtar inte. Den här klädkapprustningen är helt onödig och till skillnad från någon enstaka flygresa till södern en katastrof för miljön.
I Asien badar barnen i kemikalieförgiftade floder och får på grund av bly- och annan tungmetallförgiftning betydligt lägre intelligenskvot än normalt. Det handlar om miljoner människor. På plussidan finns givetvis att ekonomin har blivit bättre i Filippinerna, men till hur stor glädje är det om den framtida generationen har 70 i IQ?
Somliga skämtar bort det här med skammen - och menar att vi inte har något ansvar för Aralsjön. Men vem har då ansvaret? Uzbekistan, som använde vattnet för att odla bomull, textiljättarna som producerade kläderna och handlade av mindre nogräknade underleverantörer, eller vi som köpte kläderna?
Klart som tusan att vi har ett ansvar. Alla som vet om ett miljöproblem har ett ansvar - vi kan välja mellan olika alternativ baserat på vilket alternativ som vi tror är bäst för miljön. Inte skulle vi ha köpt produkter tillverkade av lägerfångar i Auschwitz under andra världskriget, om vi vetat vad som pågick där? Ingen människa är en ö - våra handlingar påverkar omgivningen på många olika sätt.
Skamdiskussionen är intressant, då många som säger att de känner skam för att flyga med glädje konsumerar kläder och mycket annat. Min egen svaga punkt är elektronik. Jag överkonsumerar datorer. En del komponenter är säkert tillverkade av kinesiska 12-åringar som arbetar 16 timmar om dygnet.
Men vad gör vi åt konsumtionen - rent politiskt? Det vore enkelt att beskatta den. Faktum är att vi redan har en skatt på konsumtion - den kallas moms. För enkelhets skull tycker jag vi bör avskaffa nästan alla andra skatter och låta konsumtionen bära det mesta. Trettio procents moms på allt och en breddning av momsbasen - vad säger ni om det?
Med ett konsumtionsbaserat skattesystem skulle vi kunna sänka andra skatter kraftigt. Noll inkomstskatt och noll kapitalskatt. Sverige skulle bli ett skatteparadis och företag som Apple, Microsoft och Amazon skulle överväga att flytta hit. På köpet kan vi säga att vi gör något åt konsumtionsskammen.
Kommentarer