Jobbcoachningen ger effekt
Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) har presenterat ytterligare en utvärdering av jobbcoachverksamheten. Tyvärr är det som brukligt inte en dubbelblindstudie, utan en studie där man försökt skapa "statistiska tvillingar". Det gör att man inte kan dra alltför långtgående slutsatser av studien.
"Deltagarna har i högre grad än brukligt vid programinsatser haft möjlighet att påverka om de ska delta eller inte. Det gör att det blir svårare att mäta orsakssambandet mellan att ta del av jobbcoachning och utfallet i termer av förbättrade jobbchanser för dem som deltagit. För det första finns det alltså inte någon tidsmässig eller regional variation som vi kan utnyttja för att hitta jämförbara arbetssökande som inte deltagit. För det andra kan deltagande i programmet inte betraktas som slumpmässigt, vilket också försvårar möjligheten att hitta en jämförelsegrupp med likartade förutsättningar."
Ett annat problem, som jag ser det, är att det lämnas alltför litet utrymme för aktörerna att bygga upp fungerande koncept. Detta beror dels på ersättningssystemet, dels på att försöksperioderna är korta. Mycket talar för att en fungerande jobbcoachverksamhet - eller vad man ska kalla den - behöver ta hänsyn till mer än individen och individens förutsättningar. En fungerande jobbcoachverksamhet måste bygga broar mellan individer och arbetsmarknaden.
Problemet är att det inte lönar sig att utveckla verksamheten åt det hållet när projekten är korta och ersättningen enbart baserar sig på sannolikheten för att klienterna får jobb. Rätt så många får nämligen jobb alldeles oavsett om de coachas eller inte. Att höja sannolikheten för att få ett arbete från 70 till 75 procent kostar helt enkelt mycket när belöningen för detta är att man som jobbcoach kanske får 750 000 kronor för sitt arbete i stället för 700 000 om man inte gör något alls (parkering).
Det är ändå positivt att man tycks se positiva effekter av konkurrensen. Emellertid tror jag att det går att uppnå resultat som befinner sig i en helt annan kvadrant i utfallsrummet om man tänker igenom incitamenten för aktörerna så att agnarna sållas från vetet på ett mer konsekvent sätt. Det skulle innebära att vissa aktörer - som lyckas dåligt - inte får någon ersättning alls, medan andra aktörer - som lyckas bättre - kan bli rikligt belönade.
Kommentarer