Jobb minskar klyftorna
Det är inte ovanligt att socialdemokraterna hävdar att Alliansens politik leder till ökade klyftor. Och få verkar i regel ifrågasätta detta påstående.
Men hur är det egentligen i verkligheten?
Vill man förenkla saken går borgerlig politik ut på att öka sysselsättningen genom att göra det mer lönsamt att arbeta än att leva på bidrag. Socialdemokratisk politik går ut på att minska klyftorna genom att göra det lika lönsamt att leva på bidrag som att arbeta.
Men vilken politik är det egentligen som minskar klyftorna mest? Den socialdemokratiska politiken får ju som indirekt effekt att människor går från arbete till bidrag. I och med detta ökar klyftorna.
Alliansens politik ökar möjligen klyftorna något, om man bara ser till statiska effekter (se figur). Men samtidigt går fler människor från bidragsberoende till arbete, vilket å andra sidan minskar klyftorna. Andreas Bergh har uppmärksammat detta fenomen, som fångas av ett diagram från budgetpropositionen.
Det visar sig att den grupp som ser ut att tjäna mest på en politik som gör att det lönar sig att arbeta är individer med mycket låga inkomster.
Är det här konstigt eller oväntat?
Nja, om man bedriver en politik som gör att människor går från bidragsberoende till arbete får detta naturligtvis konsekvenser även för inkomstfördelningen. Att inkomstklyftorna minskar, trots att ersättningsnivåerna sänks, är därmed helt naturligt.
Och omvänt. Försvarar man en politik som skickat ut en miljon människor i bidragsberoende och 64 procents ersättning är det svårt att med trovärdighet hävda att man arbetar för att minska inkomstklyftorna.
Som synes har inkomstklyftorna mycket riktigt ökat under socialdemokraternas tid vid makten. Vilka effekter som Allians för Sveriges jobbpolitik får vet vi förstås inte, men vore jag socialdemokrat eller LO-ordförande skulle jag tala ganska tyst om inkomstklyftor.
Aftonbladet, Berghs betraktelser.
Kommentarer