Den hälsosamme ekonomisten

Jimmy Stewart is dead!

Om ni undrar varför jag inte har skrivit något inlägg de senaste timmarna så beror det på att jag läst ut Laurence Kotlikoffs bok Jimmy Stewart is dead. Om man bara ska läsa en bok om ekonomi i år rekommenderar jag den här. Dels för att förstå finanskrisen bättre, dels för att ta del av Kotlikoffs förslag till lösning av problemen.

Har varit inne på ämnet förut, liksom kollegorna på Ekonomistas. Bör man förbjuda banker?

Fast egentligen är det att spetsa till saken lite. Kotlikoff föreslår inget förbud mot banker, bara en reglering som gör det tydligt vad hushållen egentligen äger.

Brist på transparens på finansmarknaden är källan till problemen. Bernie Madoff utnyttjade denna brist på transparens i sitt kedjebrevssystem. Men skillnaden mellan Madoff och Citybank, Lehman Brothers och AIG är nog mer att de senare inte erkände att de startat ett kedjebrev. I grunden är tekniken för att lura spararna och skattebetalarna nämligen densamma.

Och tyvärr är förutsättningarna för att göra om samma sak ännu bättre i dag, i och med att det numera är klarlagt att staten kommer att gå in om en större finansinstitution riskerar att bli bankrutt.

Inget fel med CDS:er eller värdepapperisering av lån. Problemen uppstår när hushållen inte längre vet vad de har köpt eller hur stor risken är för att just deras bank ska gå i putten. En reform bör alltså inrikta sig på att kapa mellanhänderna på finansmarknaden för att undanröja risken för att någon snor pengarna på vägen. Ungefär samma sak som jag tycker att man ska göra på elmarknaden. Skillnaden är väl att finanskrisen är ett betydligt större problem än att Vattenfall och Fortum snor några kronor på elräkningen.

Tror att finansmarknaden är på väg åt det här hållet i vilket fall som helst. Själv har jag exempelvis merparten av mina pengar i en kapitalförsäkring. Och Limited Purpose Banking (LPB) är egentligen inget annat än en kapitalförsäkring, som dessutom fungerar som lönekonto och som hypoteksinstitut.

Fördelen med LPB är transparens. Företag som är noterade på börsen måste uppfylla vissa villkor och banken som förvaltar värdepappren är juridiskt separerad från tillgångarna. På inlåningssidan (hypoteksinlåningen) kan man med fördel diversifiera och värdepapperisera. Skillnaden mot dagens (amerikanska) situation är att låntagarens status alltid är verifierbar med köpesumma, område, inkomst, et cetera (men givetvis anonymiserad).

Det är intressant att diskutera om det går att förskjuta bankväsendet i riktning mot ett LBP-system enbart via ekonomiska incitament? En möjlighet vore att reducera skatten på kapitalförsäkringar (eller dessas efterföljare) i så stor utsträckning att ingen längre väljer att utnyttja det vanliga bankväsendet.

Kanske kan man göra den nya formen av kapitalförsäkring, Investeringssparkontot, så förmånlig att den tränger ut den riskabla bankinlåningen? Genom att göra det möjligt att koppla inlåningen från enskilda direkt till utlåningen - och samtidigt införa en ny form av kontantfond - skulle bankerna i praktiken kunna avskaffas och ersättas med investerings- och låneförmedlare (man kan väl kalla dem banker ändå, i och för sig).

På köpet skulle vi få 100 procents kapitaltäckning och världens stabilaste banksystem. Tanken är intressant och verkar ha fångat intresset hos Storbritanniens centralbankschef Mervyn King, som nyligen höll ett tal där han förespråkade övergång till ett banksystem av den här typen.

Men han var inte först. Frank Knight, som grundade Chicagoskolan, tänkte sig en lösning liknande den ovan skissade och kallade den Narrow Banking. Irving Fisher (som var Keynes huvudkombatant) skrev en bok med titeln 100 % Money and The Public Debt. Och Ludwig von Mises, med flera inom den österrikiska skolan, har alltid förespråkat etthundra procents kapitaltäckning.

Det handlar knappast om några helt nya idéer. Så frågan är varför ingen tagit upp tråden förut? Möjligen är det för att låga räntor, informationsteknik och globalisering nu har gjort problemet akut. I teorin har problemen nog alltid funnits där - de har bara inte blommat ut riktigt.

Själv har jag alltid trott att saker och ting småningom skulle lösa sig och att en del kriser förvisso är tråkiga, men kanske nödvändiga. Det senare tror jag fortfarande på, men det första är jag nu mer osäker om. Tekniken för att föröka risker har förbättrats och så länge som bankerna skyddas av sekretess kommer kunder, aktieägare och skattebetalare att exploateras i syfte att skapa allt mer sofistikerade kedjebrev.

Det enda sättet för att komma till rätta med den här utvecklingen är förmodligen att flytta tillbaka risken dit den hör hemma - hos bankkunderna. Det är i längden säkrare för oss alla.

E24 DN1 DN2 VA SvD

Kommentarer