Italien torpederar bankunionen
Hanteringen av Banco Popular i Spanien följde alla regler och kan därför sägas vara en lyckad tillämpning av EU:s regler för hantering av banker på obestånd. Detsamma kan inte sägas om Italiens hantering av Veneto Banca och Banco Popolare di Vinzenza. Raka motsatsen, faktiskt. Den italienska staten använder nämligen skattebetalarnas pengar för att lösa ut obligationsinnehavare.
Händelsen är lika allvarlig som Frankrikes och Tysklands brott mot stabilitetspakten - något som har lett till att pakten i praktiken är tandlös. Räddningen i Italien uppskattas kosta skattebetalarna sjutton miljarder euro eller hundrasjuttio miljarder kronor.
För att den europeiska bankgarantin ska vara effektiv - eller ens lämplig - krävs att reglerna respekteras. Annars kan bankgarantin komma att utnyttjas av enskilda länder som ett medel för att mjölka EU på pengar.
Detta är en utveckling som Tyskland ser med oro på. Risken är därför stor att tyskarna nu drar sig ur bankgarantin, som är en av hörnpelarna i den tänkta fördjupningen av den ekonomiska och monetära unionen. Risken är faktiskt påtaglig att tyskarna drar sig ur projektet EMU över huvud taget - om de inte tror att bankunionen och kapitalmarknadsunionen kommer att tillämpas som det är tänkt.
Om den italienska bankkrisen inte kan hanteras inom ramen för EU-reglerna tror jag vi ser början på slutet för euron. Den gemensamma valutan överlevde krisen 2012 genom en töjning av ECB:s mandat. Den kommer inte att överleva att den italienska bankkrisen hanteras helt på tvärs mot unionens regelverk.
Kommentarer