Den hälsosamme ekonomisten

ISF tänker fel

Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) har utvärderat sjukskrivningsmiljardens effekter sedan den socialdemokratiska regeringen införde denna år 2005. De har i samband med utvärderingen intervjuat Försäkringskassan och Sveriges kommuner och landsting.

ISF (ej att förväxla med IFAU) drar för egen del slutsatsen att den rörliga delen borde avvecklas och eventuellt omvandlas till riktade bidrag. SKL verkar däremot föredra att den rörliga delen behålls och den villkorade delen avskaffas. Försäkringskassan verkar mest missnöjd med att den rörliga delen betalas ut även om sjukfrånvaron generellt sett skulle stiga.

De inblandade parterna tycks därmed ha rätt oförenliga förväntningar på systemet.

Jag är rädd för att bakgrunden till denna förvirring är att de inblandade parterna (inklusive ISF) faktiskt inte förstår hur sjukskrivningsmiljarden fungerar. Den gamla socialdemokratiska sjukskrivningsmiljarden betalades bara ut när sjukfrånvaron minskade. Detta innebär att det i en situation där sjukfrånvaron generellt sett går upp inte skulle finnas några ekonomiska drivkrafter för landstingen att vidta åtgärder för att se till att arbetet med sjukskrivningsprocessen fortskrider.

Utan ekonomiska incitament att erbjuda rehabilitering och vård i tid finns förstås risk för att detta arbete nedprioriteras eller att landstingen bara vidtar åtgärder som de explicit får betalt för att göra. När ISF förespråkar att riktade bidrag ska ersätta den rörliga delen av sjukskrivningsmiljarden säger man ju implicit att staten kan peka ut och villkora alla de åtgärder som leder till minskad sjukfrånvaro.

Detta är enligt min mening naivt. Det finns en rad olika åtgärder som har effekt på sjukfrånvaron, men som staten eller Försäkringskassan ännu inte har identifierat. Om det finns en rörlig del kan även sådana insatser belönas. Detta är också poängen med kommunalt självstyre - att landstingen och kommunerna ibland kan ha större kunskap om hur man bäst bedriver arbetet på lokal nivå.

Påståendet om att den rörliga delen av sjukskrivningsmilljarden inte skulle behövas därför att sjukfrånvaron redan är så låg förvånar mig - eftersom den kommer från nationalekonomer. Sjukskrivningsmiljarden är rimligen en av de faktorer som gör att sjukfrånvaron fortsätter att vara låg. Vi vet helt enkelt inte vad som skulle hända om miljarden förändrades.

Vi kan ju tänka oss att det i stället var tvärtom. Att frågan var om vi borde införda ett bidrag på 200 kronor för varje extra frånvarodag i landstingen. Vansinnigt, säger ni kanske. Ja, men det är incitamentsmässigt precis samma sak som att ta bort en belöning på 200 kronor för varje utebliven frånvarodag.

Men även Försäkringskassan verkar ha tänkt helt fel. Om miljarden inte betalas ut när sjukfrånvaron generellt sett ökar kommer landstingen vid någon punkt ge upp hoppet om att alls få ta del av pengarna. Det innebär att det endast kommer att finnas ekonomiska incitament att minska frånvaron när denna är på nedåtgående.

Om de ekonomiska incitamenten att vidta åtgärder för att kontrollera sjukfrånvaron försvinner när frånvaron stiger får vi en procyklisk effekt. Och detta kan väl knappast vara i linje med Försäkringskassans egna mål?

Tankefelet som man gör på Försäkringskassan är att inte skilja mellan en generell ökning av frånvaron och förändringar av nivån i enskilda landsting. Sjukskrivningsmiljarden fokuserar på den relativa förändringen.

Om sjukfrånvaron generellt är på uppgång beror det sannolikt i liten utsträckning på de olika landstingens insatser (eller brist på insatser). Men om exempelvis Gotland lyckas hålla sjukfrånvaron konstant när den stiger i alla andra landsting, så får Gotland med den nya sjukskrivningsmiljarden positiv feedback. Denna effekt skulle inte kunna uppnås med den modell som Försäkringskassan tänker sig.

DM

Kommentarer