Den hälsosamme ekonomisten

Ironi och politik

Såg om Cecilia Bodströms intervju med Kjell-Olof Feldt i gårkväll och noterade ett resonemang som jag inte stött på tidigare - möjligen därför att jag var alltför ung när det begav sig. Feldt pekar i början av intervjun på att den egentliga orsaken till avregleringen av valutamarknaden var att den socialdemokratiska regeringen med sin vidlyftiga politik under 1970-talet satt Sverige i skuld och gjort oss beroende av kapitalmarknaderna i omvärlden.

Och visst är det väl lite ironiskt om det var vänsterpolitik - och inte nyliberalt tankegods från Reagan och Thatcher - som var den verkliga orsaken till en av de mest påtagliga förändringarna av Sverige i liberal riktning. Ironin blir inte mindre av att kreditmarknadsavregleringen sedermera ledde till en bostadsbubbla, en ekonomisk kollaps och borgerlig valseger 1991.

Politiken är full av ironi. Ett annat exempel är att Capio - marknadskrafternas kil in i den offentliga välfärden - startades av riskkapitalbolaget Bure, som i sin tur bildades av de pengar som blev över när löntagarfonderna avvecklades.

Eller - på senare tid - att vänstersossarnas kandidat till partiledarposten också blev den som befäste högersossarnas grepp över partiet. Eller att man - efter att ha byggt Nya Karolinska och satsat tiotals miljarder kronor på att förändra Stockholms sjukvårdsstruktur - upptäcker att det nog är bättre att ha det precis som det var förut. Isn´t it ironic ...

DN1 DN2 DN3 SvD SR PA Pt GP BR AS

Kommentarer