Invandringens ekonomiska effekter på Sverige
EU-kommissionen har gjort en prognos för migrationens effekter på den tyska ekonomin (sid 50). Detta är intressant, eftersom man skulle kunna översätta siffrorna till svenska förhållanden genom linjär extrapolation. Vi tar helt enkelt de tyska siffrorna och antar att effekterna för Sveriges del är likartade.
Sverige har tio miljoner invånare, Tyskland har 80 miljoner. När det gäller invandringen till respektive land är relationen snarare ett till två - Tyskland väntas 2016 ta emot dubbelt så många asylsökande som Sverige. Sett i relation till befolkningen kan vi därför anta att effekterna på ekonomin är fyra gånger så stora som för Tyskland.
Vad säger då prognosen för svensk del? Tittar vi först på BNP ser vi att ökningen blir 0,31 gånger fyra, alltså 1,25 procentenheter högre än utan invandringen. Detta är en mycket kraftig tillväxtökning. Å andra sidan noterar vi att BNP per person blir -0,72 gånger fyra, alltså 2,88 procentenheter lägre, eftersom flyktingarna producerar mindre än befolkningen i genomsnitt.
Effekten på de offentliga finanserna (om det nu går att jämföra) blir -0,27 gånger fyra, alltså en försämring med 1,08 procentenheter (drygt 40 miljarder). Detta hänger samman med de ökade utgifter som flyktingsmottagandet medför. Denna siffra är sannolikt en underskattning för Sverige, då vi har avsevärt mer generösa stödsystem än tyskarna.
Hur bör man som medborgare i Sverige tolka dessa siffror? Innebär det mer eller mindre i plånboken för en genomsnittlig invånare i landet?
Jag reviderar nedanstående beräkning. Är inte säker på att jag hade fel, men är inte helt säker på att jag har rätt heller. Men vi kan utgå från effekten på de offentliga finanserna i stället. Under antagande om att allt detta är transfereringar till flyktingar och andelen tillkommande flyktingar är en liten del av befolkningen (mindre än 10%) är den omedelbara effekten mindre än 1,08 procent, eller 40 miljarder. Dock baserat på de tyska siffrorna.
Samtidigt vet vi att den offentligfinansiella kostnaden är som störst i början och att den kostnaden motsvaras av en intäkt i takt med att sysselsättninggraden ökar. Jag tror fortfarande att vi hamnar runt 0,5 procent av BNP eller lägre sett ur ett livscykelperspektiv.
(Ja, det beror på hur generösa våra bidragssystem är. Om var och en konsumerar sin egen inkomst blir effekten noll. Men om var och en uteslutande lever på andra medborgare blir effekten minus 2,88.
Hur ska vi då räkna för att avgöra var man hamnar - mellan noll och minus 2,88? Det avgörande måste vara hur mycket som omfördelas mellan olika individer i samhället. Och trots högt skattetryck är denna omfördelning avsevärt mindre än skattetrycket. En uppskattning av SCB är att en femtedel av skatteuttaget är omfördelning till andra individer - resten är omfördelning över livscykeln. (jag reviderar den här uppskattningen
Skattetrycket är ungefär 50 procent. Så slutsatsen är att plånbokseffekten hamnar någonstans vid 2,88 gånger 0,1, alltså på 0,29 procentenheter. Detta är alltså den direkta plånbokseffekten av migrationen - vid en extremt stor invandring. Vilket är en förvånansvärt låg siffra med tanke på all diskussion som pågår om kostnaderna för flyktingmottagandet. Detta hindrar inte att de direkta kostnaderna för statens budget kan vara höga. Det är dock viktigt att skilja mellan samhällsekonomiska kostnader och effekten på offentliga myndigheters budgeter.)
Som jag påpekat tidigare är det sällan nationalekonomer över huvud taget vågar uttala sig om migrationens samhällsekonomiska kostnader. Och det vill inte jag heller göra, eftersom det här bara är ett räkneexempel. Räkneexemplet antyder dock att frågan om invandring eller inte mer är en fråga om känslor än om ekonomi. Det handlar om hur vi tror att samhället kommer att utvecklas om fler främlingar flyttar in. Den frågan är svår att avgöra genom att titta på ekonomiska genomsnitt. Och det är kanske därför konkreta siffror ofta lyser med sin frånvaro i integrationsdebatten.
Kommentarer