Internränta och vårdkvalitet
Det tycks pågå två parallella diskussioner med anledning av att Carema dels brustit när det gäller leverans av omsorgstjänster, dels undkommit skatt genom tvivelaktiga upplägg. Har dessa två problem något med varandra att göra?
Man bör nog inte utesluta att de faktiskt har det. När riskkapitalbolaget 3i sålde Carema (Ambea) var det ett företag med mycket hög avkastning. Köparna tog förstås del av nyckeltalen och studerade tillväxtpotentialen. Det man säkert inte hade en aning om var att en vårdskandal var på väg att brisera.
Carema är i dag värt betydligt mindre än de 8,35 miljarder som företaget såldes för. Köparna blev med andra ord lurade på kanske sju miljarder i tron att den svenska vårdmarknaden var mer lönsam än den i själva verket är. Korkat att köpa företaget till ett uppblåst pris, javisst.
För det är skillnad på äldreomsorg och tillverkning av verkstadsprodukter. Köparna, KKR och Triton, har med facit i hand betalat ett rejält överpris för Carema. Så det är mot den bakgrunden inte säkert att man ska söka syndarna bland dagens ägare och i dagens företagsledning - de kanske bara försöker rädda vad som räddas kan.
Om vi antar att detta är vad som faktiskt har hänt så kan skattereglerna vara en bidragande orsak till skandalerna. Förutan räntesnurrorna skulle upplägget nämligen aldrig ha fungerat, då skulle bolaget sannolikt ha ägts av någon inhemsk kapitalist med kännedom om de lokala marknadsförhållandena.
Har nämligen svårt att tänka mig någon verksamhet som är mindre lämpad för internationellt kapital än just vård- och omsorg. Det är en sektor som normalt kräver god politisk fingertoppskänsla och god kännedom om inhemska förhållanden. Ett av få företag som internationellt, och över en längre tid, lyckats sprida ett vårdkoncept är faktiskt svenska Capio - ironiskt nog etablerat med den andra delen av löntagarfondspengarna (riskkapitalbolaget Bure). Som bekant kommer ju Caremas kapital ursprungligen från Atle.
Att täppa till möjligheten till skatteplanering medelst räntesnurror skulle därmed fylla två syften. För det första att öka statens skatteinkomster, för det andra att förhindra att det som hände Carema händer en gång till.
Jag tycker dock inte det räcker med att täppa till kryphålen, vi bör också förbättra möjligheterna för svenska vårdentreprenörer att bygga upp en långsiktigt hållbar verksamhet. Att riskkapitalet fått så stort inflytande beror nämligen också på att det skattemässigt är svårt att bygga upp en verksamhet från grunden i vårt land.
Riskkapitalet har därmed blivit ett substitut för svenskt entreprenörskap och det har i det här fallet slutat mindre lyckligt. Med lägre skatter på kapital - framför allt för mindre företag - skulle vi skapa mer rättvisa villkor och stimulera ett mer långsiktigt tänkande. Detta gäller för övrigt inte bara inom vård och omsorg, utan för hela näringslivet.
Kommentarer