Inte synd om mellanchefen i Täby
Läser att regeringen valt att inte räkna upp gränsen för statlig inkomstskatt från 51 000 kronor i månaden till 57 000 kronor. Måste säga att jag är lite kluven inför detta. Å enda sidan ser jag ett misslyckande för liberala krafter att förklara värdet av att det lönar sig att samarbeta.
Ja, jag säger faktiskt "samarbeta". För arbete är i praktiken en form av samarbete. Jag gör det som jag är mest effektiv på, medan jag anlitar andra (exempelvis rörmockare) för att göra saker som de är bättre på.
Höga marginalskatter är ett grundskott mot mänskligt samarbete. De får oss att göra saker som vi inte är effektiva på, till exempel att lägga golv eller måla om huset.
Sedan finns det en annan sak. Politikerna har byggt upp ett samhälle för löneslavar. Vårt samarbete är hårt reglerat - med LAS och fackliga avtal och hierarkier. Kanske värst av allt - våra trygghetssystem låser in oss i löneslaveriet. Våra sociala förmåner bygger på att vi har en anställning. Om vi inte har en anställning blir det problem med A-kassa, sjukförsäkring och mycket annat.
Men det är värre än så. Vi är inte bara löneslavar, utan även låneslavar. Vår kreditvärdighet bygger på att vi har en anställning som ger oss rätt att låna miljoner av banken - pengar som vi sedan investerar i ett hus eller en bostadsrätt. Men det är ju egentligen inte vi som äger huset - det gör banken. Vi är bara bankens instrument för att den ska kunna tjäna pengar på ... ingenting.
Räknade nyligen på hur stor andel av stockholmarnas inkomster som den senaste tjugoårsperioden kommit från värdeuppgången på bostäder. Det rör sig om en fjärdedel. En fjärdedel av inkomsterna kommer från ägandet av högbelånade tillångar - och nyckeln till detta ägande är heltidsanställningen.
Nej, det är inte synd om mellanchefen i Täby. Systemet är riggat för att människor ska välja anställning snarare än företagande och entreprenörskap. Undantag i 3:12-reglerna ger vissa lättnader, men de äts upp av alla andra problem - som avsaknad av inkomsttrygghet, brist på kreditvärdighet och ett allmänt utanförskap.
I blogginlägget "Myten om socialförsäkringarna" beskriver jag hur ett alternativt trygghetssystem skulle kunna se ut. Jag har till och med räknat på hur ett sådant system skulle påverka statens finanser. Och visst är det sant att ett trygghetssystem som bygger på negativ inkomstskatt skulle minska arbetsutbudet.
Men det är å andra sidan själva poängen - att vi ska arbeta färre timmar. Mänskliga framsteg handlar om att hitta sätt att arbeta mindre. Den officiella arbetstiden är som allra högst i Grekland - EU:s fattigaste land. Skälet? Man arbetar inte tillräckligt effektivt. Å andra sidan har vi Irland - som genom att attrahera storföretag och bejaka entreprenörskap har gått från att vara ett av Europas fattigaste länder till att bli ett av de rikaste.
Sverige skulle kunna ha valt samma väg, men politiska floskler och moraliska skygglappar satt i vägen när våra politiker utformade våra skatte - och trygghetssystem. Hade vi för 30 år sedan sänkt bolagsskatten till 12 procent och infört enhetlig moms på 25 procent hade vi i dag varit världens rikaste land. För vi har i grunden betydligt bättre förutsättningar att växa ekonomiskt än Irland.
Sänkt skatt på inkomst av tjänst och ökat arbetsutbud är inte lösningen på Sveriges ekonomiska problem - trots att politikerna i många år upprepat detta mantra och ekonomerna på Finansdepartementet räknat ut hur man ska få löneslavarna att ro så att svetten lackar. Samtidigt är det sant att det bör löna sig att arbeta och samarbeta. Men systemet behöver inte riggas så att allt detta samarbete förväntas ske i hierarkier.
Visst kommer företagen, förvaltningarna och hierarkierna finnas kvar länge än - trots att de börjar utmanas av algoritmer och horisontellt samarbete med hjälp av appar. Men vi behöver inte rigga systemet så att förändringarna går långsammare än de behöver göra. För det land som framgångsrikt lyckas ställa om sin ekonomi kommer att bli framtidens Irland. Det handlar inte om att jobba mycket, det handlar om att jobba smart.
Kommentarer