Den hälsosamme ekonomisten

Inkomstdelning är framtiden

Tyler Cowen skriver om inkomstdelning hos Bloomberg:

"Is it possible to equitize human labor? For years people have talked about the idea of selling shares in one’s own talent, in the hope of attracting funds and assistance from others. Now it seems that this idea is happening at scale, through the Lambda School in California."

Lambdaskolan lär ut tekniska färdigheter, som programmering. Men inget hindrar att andra skolor tillämpar samma koncept - att eleven och skolan delar på elevens framtida inkomster. Enligt Brian Caplan kan åtminstone 20 procent av löneskillnaden mellan utbildade och icke utbildade bero på lärosätenas insatser - arbetsmarknadsekonomer brukar anta att det rör sig om 100 procent, något som däremot är osannolikt.

Så tänk om skolan tar 20 procent av dina framtida inkomster och du själv får behålla 80 procent? Jo, fast faktum är att vi redan har det systemet i Sverige. Staten finansierar utbildningen, men tar sedan en betydande del av de extrainkomster som du får. Betydligt mer än 20 procent bör tilläggas, snarare 60 procent.

Det gamla studiemedelssystemet var uppbyggt på samma sätt. Själv har jag betalat fyra procent av min inkomst för att betala av på utbildningskostnaden. Jag har studerat tio år eller så och hade därför ganska stora skulder. Kommer att betala av ytterligare två år, sedan är jag fri.

Skulle ett privat system för studiefinansiering kunna liknas vid något slags slaveri? Ja, man ska nog inte utesluta att möjligheten att äga andra människors inkomster leder till negativa incitament för att arbeta och tjäna mer. I extremfallet blir det något slags slaveri. Länder med extremt ojämna inkomstfördelningar kan nog hamna i jämviktslägen där en omfördelning av inkomster skulle förbättra situationen för landet. Försöken med basinkomst är ett exempel på hur man försöker förbättra förutsättningarna för egendomslösa - man skapar en plattform som gör det möjligt för dem att arbeta för sig själva snarare än för sina "ägare".

Detta leder oss osökt in på frågan om man kan ge drivkrafter för privata aktörer, exempelvis utbildningsinstitutioner, att stärka humankapitalet hos personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Jobbcoacherna, är ett bra exempel. Det vore ganska enkelt att låta dessa aktörer få betalt efter hur bra de lyckas med att höja sina klienters arbetsinkomster. Man skulle kunna ge jobbcoacherna en ägarandel i de arbetslösa, utan att för den sakens skull frånta de arbetslösa deras inkomster. Då ger man två aktörer drivkrafter för att förbättra en individs arbetsinkomster och de kan tillsammans arbeta för att uppnå det målet.

Märkligt att en sådan modell inte redan tagits fram. Lambdaskolan och vårt gamla studiemedelssystem kan fungera som förebild. Men det kanske dyker upp - då sådana skrivningar finns i 73-punktsprogrammet som S, L, C och Mp kommit överens om.

Kommentarer