Den hälsosamme ekonomisten

Inga naturlagar i politiken

Inom delar av det borgerliga lägret sätts nu förhoppningen till att det ska gå "som förra gången", då Alliansen hämtade upp ett underläge som tycktes hopplöst. Men om det hade varit så att den utvecklingen varit sannolik skulle detta redan ha återspeglats på marknaden. 

Vet inte vad det är som får partifolk att tro på att det till sist ordnar sig? Kanske måste man tro det för att kunna ingjuta mod i fotfolket?

Har man en kartell som består av två partier - republikaner och demokrater - är det troligt att dessa kommer att anpassa sin politik så att de får ungefär 50 procent vardera. Den politiska marknaden är i jämvikt. Då kan man utgå från att valresultatet till slut blir ganska jämnt - det ligger i systemets natur.

Men så ser inte den svenska politiska marknaden ut. I dag har vi för det första fler än en politisk dimension. För det andra är det betydligt lättare för politiska partier att äntra och lämna den politiska scenen än i USA. På en sådan marknad kan vad som helst hända och den mest rimliga prediktorn för ett politiskt parti är att siffrorna följer en Brownian motion - även kallad random walk.

Det enda som hindrar ett parti från att lämna Riksdagen helt är i vårt system medlemmarna. De aktiva partimedlemmarna gör att kostnaden för att bilda opinion är lägre än för potentiella konkurrenter. Utan medlemmar är ett parti som vilket företag som helst. Man har en affärsidé, man lanserar den och vinner framgång. Man gör ett misstag, och tappar marknadsandelar. Man går i konkurs.

Tanken på ett parti utan medlemmar ter sig ur det perspektivet absurd. Enbart om vi är beredda att tänka på ett parti som en dagslända - ett riskkapitalbolag - är det möjligt att föreställa sig ett parti utan medlemmar. Ändå har utvecklingen rört sig åt det hållet. Medlemsbasen minskar och medborgarnas vilja att identifiera sig med ett enskilt parti minskar. Trösklarna har slipats ned och skyddsnäten har tagits bort.

Och det borde ge anledning till eftertanke bland partiaktiva. Slutsatsen är nämligen att det inte går att växa utan att göra något. Det finns ingen naturlag som säger att bara för att det gått dåligt ett tag måste det nu gå bra. Det måste inte alls gå bra, eller bättre än tidigare. Ett politiskt parti kan i dag gå från trettio procent till fem - eller från fem procent till trettio.

Om partiet ligger fel i ideologiskt, demografiskt eller annat hänseende är fallhöjden stor. Konkurrensen är knivskarp och konkurrensmedlet är idéer om vad partiet i fråga vill göra för Sverige och vilka värderingar partiet står för. Ni som tror att det ordnar sig - tänk om.

DN1 DN2 DN3 SvD AHR JJ PG MG AH UB HT LB 

Kommentarer