Inför en invandrarskatt
Diskussionen om för- och nackdelar med invandring fokuserar ibland på de kulturella konflikter som riskerar att uppstå mellan infödda svenskar och invandrare, ibland på de kostnader som invandringen antas föra med sig. Bland liberaler är det senare argumentet vanligast. Många menar att om invandrarna bara stod för sina egna kostnader skulle de inte ha något emot att fler kom till Sverige.
Pragmatisk som jag är har jag funderat på om det här problemet går att lösa på något sätt och om vi kunde konstruera ett system som gör att invandrarna bär sina egna kostnader i det svenska välfärdssystemet.
Till att börja med får vi konstatera att det inte i första hand handlar om samhällsekonomiska kostnader. Som Jan Ekberg skriver i ESO-rapporten Invandringen och de offentliga finanserna är det högst osäkert om invandringen utgör ett plus eller minus för svensk ekonomi.
"Invandring kan också påverka den genomsnittliga nivån på inföddas inkomster. Även detta kan få betydelse för inföddas bidrag till och behov av den offentliga sektorn. Invandring kan påverka ett lands ekonomiska tillväxt per capita. Frågan är dock komplicerad. Ännu så länge finns mest hypoteser på området. En positiv effekt kan uppkomma om invandrarna är starkt koncentrerade till förvärvsarbetande åldrar. Om de befinner sig på arbetsmarknaden blir BNP per capita större. I övrigt torde invandringens effekter på ekonomisk tillväxt vara beroende av invandrarnas humankapital och om invandrarna uppträder annorlunda än den övriga befolkningen vad gäller rörligheten på arbetsmarknaden. Vad gäller humankapital är det återkommande resultatet i den internationella forskningslitteraturen att invandring av högutbildade personer är positivt för ekonomisk tillväxt. Invandring av lågutbildade personer kan däremot försvaga den ekonomiska tillväxten. Lågutbildad arbetskraft går till branscher med låginkomstyrken vilket kan verka konserverande på produktionsstrukturen i dessa branscher och därmed hämmande för ekonomisk tillväxt. En dynamisk arbetsmarknad krävs för en fortgående strukturomvandling och därmed för ekonomisk tillväxt. Invandrare är vanligtvis yngre än den infödda befolkningen. Då yngre personer är rörligare både geografiskt och yrkesmässigt än äldre personer talar detta för att invandrare (speciellt arbetskraftsinvandrare) positivt kan bidra till strukturomvandling. Ny och effektivare produktionsteknik kan lättare introduceras under perioder med snabb strukturomvandling."
Jag har själv pekat på samma sak i ett blogginlägg för en tid sedan, där jag jämförde svenska barn med ensamkommande flyktingbarn. Det är även här osäkert vilken grupp som kostar respektive tillför samhället mest i ekonomiskt hänseende.
Men sedan är det frågan om överföringar mellan olika grupper. Det finns en uppfattning om att invandrare i snitt konsumerar mer bidrag och sociala tjänster än infödda svenskar. Det blir då en nettotransferering från infödingar till invandrare. Så hur stor är den överföringen egentligen?
Jan Ekberg räknar på några olika sätt, men konstaterar att man hamnar runt 50 miljarder kronor per år.
"En annan metod, metod 2, skulle vara att helt enkelt ta skillnaden i tabell 6.4 mellan vad invandrare tar i anspråk av offentliga transfereringar och offentlig konsumtion och vad invandrare bidrar med i form av skatter och socialförsäkringsavgifter. Beloppen blir 39,1 miljarder kr (215,7 – 176,6) eller 45,8 miljarder kr (222,4 – 176,6)."
Av samma rapport framgår att invandrarnas andel av befolkningen är 16,8 procent. En och en halv miljon invandrare ska alltså dela på en kostnad som uppgår till 50 miljarder kronor, eller drygt en procent av BNP. Det blir 33 300 kronor per person och år.
Hur skulle man kunna ta ut den här avgiften i praktiken? Det naturliga vore förstås att ta ut en extra löneskatt - en invandringsavgift. Men när man tänker på saken blir det lite ologiskt. Å ena sidan har vi instegsjobb och nystartsjobb, å andra sidan tar vi ut en avgift som lär få motsatt effekt på arbetsgivares vilja att anställa invandrare.
Man skulle kunna börja med att avskaffa grundavdraget för alla invandrare. Det skulle ge ungefär 10 000 kronor per individ och år. Detta ger dessutom ännu starkare incitament för att arbeta, då jobbavdraget blir relativt sett mer attraktivt. Och ränteavdraget ska ju ändå avvecklas - man kunde börja med att avveckla det bara för invandrare. Detta ger ytterligare 3 000 kronor.
Det går också att tänka sig en extra pensionsavgift på kanske fem procentenheter. Det innebär mindre kostnader för garantipension och högre pension, trots att man kanske kommit till Sverige lite senare i livet. Netto kan vi tänka oss att den extra pensionsavgiften ger staten en inkomst på fem miljarder i termer av minskade bostadstillägg och garantipension senare i livet.
Bidragssystemet i sig är en stor kostnadspost. En sänkning av bidragsnivåerna med tio procent rakt av för alla invandrare kan spara åtta miljarder kronor varje år. Och den sista posten kunde vara ett invandrarlån på 200 000 kronor, ett lån som återbetalningsmässigt hanteras precis som dagens studielån.
Ett annat alternativ som kan erbjudas invandrarna vore också att de - i stället för att betala till flyktingsmugglare för att under riskabla förhållanden transporteras över medelhavet - betalar 50 000 euro för flygresa till Sverige, invandrarlån, asyl och förskott på meravgifterna i det svenska socialförsäkringssystemet. All inclusive, som det heter.
Voila! Så har vi täckt alla kostnader som invandringen orsakar. Vi har också eliminerat argumentet att vi inte kan ta emot så många invandrare "... därför att vi har en välfärdsstat".
Fast nu tycker jag kanske inte att det argumentet var så gångbart från första början.
Kommentarer