Inflationspanik - för att historien förskräcker
När börserna faller är det vanligt att oron för framtida börsfall avfärdas med att börserna i regel återhämtar sig. Därför finns all anledning att påpeka att detta inte nödvändigvis kommer att vara fallet denna gång. I februari 1966 nådde Dow Jones index den, vid denna tidpunkt, rekordhöga nivån av 7 500 - omräknat till dagens penningvärde (tar man inte hänsyn till inflationen var index strax under 1 000). Sedan föll index oavbrutet tills det 1982 (inflationsjusterat) stod i drygt 2 000.
Är det någon som i dag har beredskap för att det reala värdet för bolagen på stockholmsbörsen under 16 år i rad ska falla med tre procent per år? Nej, tänkte väl inte det. Men detta är alls inte en ovanlig utveckling - historiskt sett.
Vad ska då till för att historien ska upprepa sig? En viktig faktor tycks vara inflation. Det är emellertid osäkert om inflationen i sig orsakar nedgången på börsen eller om det är samma faktorer som orsakar både inflation och börsnedgång - exempel prisuppgång på olja.
Om inflationen i USA tar fart är det svårt för investerare att undkomma, eftersom ökad inflation leder till att pengar, aktier och obligationer tappar i värde. Det enda man kan lite på i ett sådant läge är tillgångar vars utbud - till skillnad från pengarna - är konstant. Vi talar då om Bitcoin, guld eller konst.
Notera att börsen inte behöver falla i nominella termer för att aktierna ska förlora merparten av sitt värde. Det räcker med att börsen står still och att inflationen över tid gröper ur tillgångarnas värde. En sådan process kan - precis som mellan 1966 och 1982 - vara mycket långsam.
Därför är det inte så konstigt att minsta tecken på inflation får priset på guld att skjuta i höjden. Om aktiemarknaden ser en ny period som 1962-1982 framför sig är guld ett bra sätt att bevara sin förmögenhet. Men det hänger också på marknadens förväntningar - kommer Federal Reserve (FED) att släppa upp inflationen till en permanent hög nivå eller kommer man kväsa den?
Centralbankens mandat om att stimulera den ekonomiska utvecklingen och att hålla prisnivån stabil - ett mål som infördes 1977 - kan tolkas på olika sätt
"... promote effectively the goals of maximum employment, stable prices, and moderate long term interest rates"
Vad är stabilt penningvärde? Vad är en god ekonomisk utveckling?
Sanningen är att allt detta är ganska öppet. Skulle en framtida centralbanksledning kunna tolka prisstabilitet som en inflation på fyra procent? Tja, varför inte - tolkningen som gäller i dag, där man ser stabilt penningvärde som någonstans runt två procents inflation, är inte huggen i sten. De sju ledamöterna i FED nomineras av presidenten och utses av senaten. Genom att successivt byta ut ledamöterna som styr banken mot allt mer inflationspositiva personer kan politikerna förändra synen på inflationen - även om det förvisso tar lång tid innan man bytt ut dem alla, då deras mandat är på 14 år.
Men även om man bortser från den möjligheten finns det omständigheter som kan få FED att överväga en högre inflationsnivå under kortare perioder. En utbudschock av samma typ som under 1970-talets oljekris är ett exempel. Marknadens häftiga reaktioner på stigande inflation har därför sin förklaring - historien förskräcker.
Kommentarer