Den hälsosamme ekonomisten

Inflationen och den rationella ouppmärksamheten

Paul Volker, den amerikanska centralbankschef som på 80-talet tog ner inflationen från tio procent till drygt två procent, myntade begreppet "rationell ouppmärksamhet". Under 80-talet låg styrräntan i USA i snitt drygt fyra procentenheter över inflationen. Det kan vara värt att tänka på i dessa dagar då inflationen i Sverige ligger sex procentenheter över styrräntan.

Vi har de senaste 20 åren sett väldigt lite av kompensationstänkande - det gäller såväl detaljhandeln som på arbetsmarknaden. Så varför struntar butiker och löntagare i att begära kompensation för generella prisökningar?

Ett svar - men kanske inte hela sanningen - kan ligga i att en låginflationsmiljö i grunden är annorlunda än en höginflationsmiljö. 

Låt oss ta ett exempel. Du är en butiksägare som köper in äpplen från en grossist i Falköping. Helt plötsligt begär grossisten högre priser för äpplena. Din första tanke är att det antagligen blivit brist på äpplen och att priserna gått upp. Men eftersom du prenumererar på SCB:s nyhetsbrev vet du att det antagligen enbart rör äpplen. Och även om prishöjningen gör att din marginal blir mindre struntar du i detta och räknar med att nästa års skörd är bättre. Dessutom har priserna på apelsiner gått ner, och det man förlorar på äpplena tar man in på apelsinerna sägs det ju.

Men säg att du hade varit butiksägare i Turkiet, där inflationen är 70 procent. Då hade det varit osmart att tolka höjningen av äpplepriset som en tillfällig och isolerad händelse. För att dina marginaler inte ska krympa måste du höja priserna varje vecka. Och antagligen tolkar du inte höjningen av äpplepriset som en relativprisförändring, utan som en konsekvens av att den turkiska liran blivit mindre värd.

Inflationen tvingar fram fler beslut om prisförändringar i alla led. Informationsinnehållet i priserna blir också svagare - det blir svårt att veta om prishöjningen på äpplen är en följd av den generella inflationen eller av temporär äpplebrist.

När ekonomin utsätts för en chock i form av ökande priser på vete och diesel tvingas konsumenter och producenter att förhålla sig till förändringarna. Deras benägenhet att förändra priserna ökar. Fackföreningar som låter lönerna ligga stilla i nominella termer tappar snabbt mark - treåriga avtal fungerar inte när inflationen närmar sig tio procent. Och processen för att bestämma löner och priser blir mer kaotisk.

Att mäta inflationsförväntningar i en låginflationsmiljö är svårt därför att inflationen är mindre intressant. Det är först när inflationen blir ett fenomen att räkna med som människor börjar räkna. Tidigare litade man på Riksbankens tvåprocentsmål. Ja, lyckades man få två procent plus tillväxt var det riktigt bra då Riksbanken hade en tendens att missa målet på nedsidan.

När man förhandlar, hur man förhandlar och vilka avtalskonstruktioner som förekommer är viktigt när inflationen är hög. Kommer de fackliga organisationerna att släppa igenom prisökningarna och hänvisa till att det handlar om extraordinära händelser? Arbetsgivarna hoppas nog det, men risken är att all inflation inte kommer att kunna hänföras till extraordinära händelser. En del av inflationen är måhända en effekt av att Riksbanken väljer att släppa igenom prisökningarna och tillfälligt bortse från sitt eget inflationsmål. Och vågar de fackliga organisationerna ta risken att halka efter?

Jag tror det är osannolikt att parterna i längden vågar sitta still i båten. Det står för mycket på spel. Och i så fall har vi introducerat osäkerhet även vad avser lönerna - som ju bara är ett annat slags priser.

Den rationella ouppmärksamheten skulle kunna vara en faktor som förklarar varför det varit så lätt att hålla inflationen i schack de senaste 20 åren. Det är inte säkert att det är den enda faktorn - minskande globaliseringsgrad, fallande befolkning i Kina och ökad efterfrågan på varor i förhållande till tjänster är andra faktorer som kan påverka utvecklingen mot ökad inflationsbenägenhet. Det är med andra ord inte säkert - kanske inte ens sannolikt - att den höga inflationen och de stigande räntorna är ett tillfälligt fenomen.

Kommentarer