Inflation är alltid ett monetärt fenomen
Avtalen på svensk arbetsmarknad blev måttfulla. Trots inflation på tidvis mer än tolv procent hamnade avtalen på drygt tre procent. Så - då är väl problemet löst, Sverige har undvikit en pris och lönespiral?
Fast, tyvärr. Milton Friedman myntade uttrycket "inflation is always and everywhere a monetary phenomenon". Det är penningmängdens ökning som leder till inflation, inte giriga ICA-handlare eller oansvariga fackföreningar. Om man tror att ansvarsfulla arbetsgivare och fackföreningar kan stoppa inflationen tror man också att svansen viftar på hunden.
Genom att begränsa löneökningarna till tre procent har arbetsmarknadens parter sett till att lönenivån på arbetsmarknaden ligger en bra bit under den nivå som klarerar marknaden. Det innebär att vi kommer att få olika slags löneglidning i stället - och en allvarlig arbetskraftsbrist. Statistiska centralbyråns senaste arbetskraftsundersökning visar att sysselsättningen närmar sig 70 procent - alltså den högsta nivån sedan den nya definitionen infördes.
Penningpolitik verkar med 12 till 18 månaders eftersläpning. Det vi skördar i dag är effekterna av penningmängdsökningen för 12 till 18 månader sedan (se bilden).
En stark arbetsmarknad kommer tvinga Riksbanken att fortsätta höja räntan. Tyvärr finns inget annat alternativ med tanke på att en ränta understigande ECB-räntan skulle leda till kronförsvagning och att vi får importerad inflation. Räntehöjningarna kommer i sin tur att lade till en ansträngd ekonomisk situation för överbelånade fastighetsbolag. Med tanke på det utbredda korsägandet kan problem i ett hörn av fastighetsmarknaden lätt sprida sig. Och ytterst är det bankerna som håller bolagen uppe.
Penningpolitiken som bedrevs under pandemin har skapat något av en perfekt storm.
Kommentarer