Inbördeskrig i SACO efter upphovsrättsutspel
Det har uppstått ett inbördeskrig i SACO efter att centralorganisationen gjort ett utspel om upphovsrätten, det går att läsa mer om saken här. Särskilt upprörda är Sveriges Ingenjörer.
Hur kommer det sig att de olika SACO-organisationerna har så radikalt olika uppfattning om upphovsrätten?
Min förklaring är att detta inte nödvändigtvis beror på ideologiska skillnader i allmänhet, utan att det handlar om egenintresse. Skillnaden mellan ingenjörer och programmerare och andra grupper i SACO är att ingenjörerna är beroende av olika insatsfaktorer i produktionen av nya appar och produkter. Att de färdiga produkterna skyddas via restriktiv upphovsrätt är mindre väsentligt - däremot är det essentiellt att insatsfaktorerna inte skyddas.
Ingenjörer skapar genom att kombinera saker som finns öppet tillgängligt. Ju mer som finns öppet tillgängligt, desto större verkshöjd kan ingenjörerna uppnå.
Om en programmerare blir tvungen att fråga någon om lov varje gång hen ska testa en programmodul som någon annan konstruerat blir arbetet snabbt ohållbart.
Innovationer med låg verkshöjd är ofta lätta att kombinera. Det är sådant som vi i dagligt tal kallar "uppfinningar". I somliga fall kan det ligga mycket forskning bakom, men i andra fall är det en ren slump - att man varit först på bollen.
De flesta applikationer är dock inte av denna typ. I regel börjar det med en idé som steg för steg byggs på. Sällan är det samma programmerare som tog initiativet till grundkonceptet som sedan lanserar en färdig produkt.
Enligt den syn som SACO:s centralorganisation företrädde handlar det om stöld - eller om många sekventiella stölder. Slutligen köper Microsoft eller Apple eller Google produkten och gör den till en färdig app.
Ingenstans i denna kedja har kunskapen behövt något lagligt skydd. Det har i regel endast funnits en eller ett fåtal aktörer med tillräcklig kunskap för att ta produkten till nästa steg. Investeringen i kunskap utgör i sig ett skydd mot appropriering av den intellektuella egendomen. Produkten saknar helt enkelt värde om man inte vet hur den kan tas till nästa steg i förädlingskedjan.
In på arenan träder så Frankrike, som i en kohandel med Tyskland får igenom sin syn på upphovsrätt i utbyte mot en gasledning i Östersjön. Frankrike saknar - trots Macros reformer - en levande IT-industri. Den är åtminstone mindre än den borde vara. Den franska synen på intellektuell äganderätt är att det handlar om rätten att ta bilder av Eiffeltornet - alltså att intellektuell egendom existerar, men att den aldrig utvecklas från sin ursprungliga form. Eiffeltornet är Eiffeltornet och trots att det finns gott om kopior finns det bara ett Eiffeltorn.
Sverige har givetvis - som land - diametralt motsatta intressen. Vi har en levande IT-industri och är ett land med många stora innovativa företag. Vi har gjort rätt på alla de punkter där Frankrike gjort fel. Ändå är det Frankrike som vinner och fransoserna lyckas till och med övertyga den svenska regeringen om att den franska hållningen till intellektuell äganderätt är den korrekta.
Artikel 11 och 13 illustrerar de sämsta sidorna av EU. Sverige borde givetvis ha reagerat tidigare, men ett problem är att de företag som driver utvecklingen framåt håller på med just detta och inte har tid att göra något annat. Appskaparna är i regel inte organiserade och den som någon gång försökt organisera programmerare vet att det inte är så lätt.
Försvararna av den statiska intellektuella äganderätten lyckades smita före - genom väl upparbetade kanaler in till våra beslutsfattare. Man fick genom en kupp även med sig LO, TCO och SACO på tåget. Och genom att agera dolt lyckades särintressena få regeringen att gå på den franska linjen - innan allmänheten fick klart för sig vad som var på väg att hända. En lärdom om vad som kan hända om man inte deltar i bostadsrättsföreningens styrelsemöten.
Men nu har de andra politiska partierna vaknat. Insikten om att en fransk upphovsrätt inte ligger i Sveriges intresse når sakta regeringen och man inser att man blivit dragna vid näsan av en slug lobbykampanj som lyckades få regeringen att motarbeta Sveriges ekonomiska intressen i EU. Musikindustrin och författarna i all ära - men det är inte dessa sektorer som är kärnverksamheten i aktiebolaget Sverige. Dessutom är det svårt att påstå att musikindustrin missgynnats av den nuvarande ordningen - industrins intäkter är större än någonsin, även om en allt större andel går till artisterna och inte skivbolagen.
Nu är det läge att börja om på nytt. Regeringen bör fråga sig vad som egentligen ligger i Sverige intresse och sluta lyssna på skivbolagssärintressen.
Kommentarer