Den hälsosamme ekonomisten

I vissa partier går det för sig

Så noterar vi att Miljöpartiets utrikespolitiska talesperson har "råkat" anklaga delar av partiets ledning för samverkan (läs: spioneri) med främmande makt (läs: Ryssland). Men det visade sig vara ett olycksfall i arbetet och den utrikespolitiska talespersonen tar tillbaka allt hen sagt.

Helt OK enligt partiledningen. Hen får sitta kvar som talesperson, det kan ju hända den bästa utrikespolitiska talespersonen att man råkar anklaga sin egen partiledning för spioneri.

Men tänk tanken att detta hade hänt i Moderaterna. Att före detta försvarsministern Karin Enström, och numera utrikespolitisk talesperson, hade anklagat partisekreterare Gunnar Strömmer för att spionera för Rysslands räkning. Då inser vi att riksdagens partier bedöms med helt olika måttstockar.

I ett av de två regeringspartierna är sådana anklagelser möjliga att framföra - om man tar tillbaka och ber om ursäkt efteråt.

Hade någon accepterat Karin Enströms ursäkt i motsvarande läge? Nej, skulle inte tro det. Hade tidningarna skrivit mer om saken? Ja, skulle tro det.

Kommentarer