I stället för bidragsberoende
Det är inte alltid lätt att följa vad som händer inom sjukförsäkringen. Det är många grupper och kategorier och jag är rädd för att allmänheten ofta inte ser skogen för alla träd. Men ni som vill förstå vad som egentligen har hänt efter införandet av rehabiliteringskedjan och tidsgränsen på 2,5 år i sjukförsäkringen, fortsätt att läsa. Här kommer den enda pedagogiska beskrivning som ni någonsin kommer att få se i ämnet.
I januari 2010 nådde 14 500 personer tidgränsen för sjukpenning eller sjukersättning. Samtliga hade varit sjukskrivna i minst 2,5 år. De fick då ett erbjudande om ett introduktionsprogram hos Arbetsförmedlingen. 12 500 tackade ja till erbjudandet och genomgick programmet på tre månader. 2 000 tackade nej.
Av hela gruppen på 14 500 personer är det i dag 20 procent som har arbete eller arbete med stöd. Ytterligare 40 procent deltar i åtgärder hos Arbetsförmedlingen och står därmed ett steg närmare arbetsmarknaden. De sista 40 procenten har återfått sin sjukpenning eller ånyo sökt sjukpenning, söker arbete utan aktivt stöd, genomgår rehabilitering med stöd från sjukförsäkringen (rehabiliteringspenning), har föräldrapenning eller studerar.
Viktigt att notera är att nästan samtliga 14 500 sannolikt hade varit kvar i sjukförsäkringen om rehabiliteringskedjan och tidsgränserna i sjukförsäkringen aldrig införts. Så var det nämligen förr, sannolikheten att återvända från sjukförsäkringen efter 2,5 års sjukskrivning var nära nog noll. I dag är detta förändrat. Sannolikheten för att lämna sjukförsäkringen är numera en bra bit över 60 procent.
Sedan finns det de som tycker att vi ska återvända till det gamla systemet, utan tidsgränser. Och det kan man ju tycka, om man är medveten om konsekvenserna - nämligen att vi helt i onödan hänvisar en majoritet av de långtidssjukskrivna till passivt bidragsberoende.
SmP1 SmP2 NSD NT öP UNT Bm No Sö BT SvD HG NSk Fb VK DT GP AB E24 VA HD HN NK ST SvT1 SvT2 Da No Sk UNT
Kommentarer