I Mugabes fotspår
Noterar (via Per Gudmundson) att bloggkollegan Anna Ardin gör en mycket träffande liknelse i debatten om vinster i välfärden:
"Om någon företagare beter sig som de vita i Zimbabwe som hellre brände jorden än överlät den till svarta, så kan det bli ett problem. Men till skillnad från Gudmundson så tror jag inte företagare kan mobiliseras till den typen av kapitalförstörelse."
Den som tror att jag tagit texten ur dess sammanhang kan läsa hela inlägget här.
Om jag förstår det hela rätt liknar hon Stefan Löfvén vid Robert Mugabe. Och vi kan väl därmed förvänta oss att resultatet av den kommande tvångskollektiviseringen av välfärden blir något i stil med det som det senaste decenniet drabbat Zimbabwe.
Vad räknar Ardin med att Socialdemokraterna får ut av en sådan process? Tja, vi kan ju notera att Mugabes parti under de senaste åren lagt under sig större jordegendomar än Ian Smith på sin tid.
Så kanske räknar partiet med att kunna köpa den privata välfärden billigt - an offer you can´t refuse som dom säger i gangsterkretsar. Vi har sett det förr. På 70-talet kallades det löntagarfonder. I dag kallas det nonprofitprincip. Historien upprepar sig.
Kommentarer