I eurokrisens nav
Tillbaka i Playa del Ingles efter en dags bussluffning. Har bland annat sett byn Telde och stranden Las Canteras i Las Palmas.
Kul att se lite mindre turistiska delar av ön, även om Gran Canaria förstås är väldigt präglat av turismen rent generellt. Och tur är väl det, i ett land med en arbetslöshet på 22,9 procent och en ungdomsarbetslöshet på 49,6.
Läser Richard Schwartz i DN och Rolf Gustavsson i SvD. De fokuserar på Tyskland respektive Italien som krisens nav. Men jag är inte säker på att eurokrisen har ett nav som allt kretsar kring. Och om det finns ett nav känns det som om det nog ligger i den sydvästra delen av Europa.
Spanien, med 46 miljoner invånare, har en högst instabil ekonomi efter fastighetsbubblan för några år sedan. Mycket står och faller med Spanien. Om man klarar av att stabilisera statsfinanserna finns det en möjlighet att hantera Grekland, Portugal och Irland.
Men om Spanien spårar ur tror jag det blir mycket svårt att rädda euron. Spanien är typexempel på ett land som hamnat fel kostnadsmässigt och som inte förmår att förändra prisläget - trots en akut kris och extrem arbetslöshet.
För om inte ens 22,9 procents arbetslöshet räcker för att sänka lönenivån i ett EMU-land, vad ska då till? Ska det var 30 procent, 40 procent, 50 procent? Man kan naturligtvis skylla på en oflexibel arbetsmarknad, men det hjälper inte eftersom halva Europa har en högst oflexibel sådan - man måste acceptera verkligheten.
Och euron måste räddas i dag, inte i någon avlägsen framtid när hela Europa har en väl fungerande arbetsmarknad.
Kommentarer