Den hälsosamme ekonomisten

Hundra miljarder i sjön

Svarte Petter-spelet om euron fortsätter. Internationella valutafonden (IMF) vill att euroländerna tar förluster på grekiska statsobligationer så att IMF slipper. Valutafonden har nämligen ganska litet utrymme för att ta kreditförluster, om den vill att ägarna även i framtiden ska vara villiga att bidra.

Sveriges hundramiljarderslån till krisländerna med 0,1 procents ränta framstår därför allt mer som en ren förlustaffär. Nu är risken stor att vi inte ens får tillbaka alla pengarna. Så låt detta bli en läxa. Under sådana här exceptionella omständigheter är det över huvud taget inte säkert att lämna ifrån sig kapital.

Och varför skulle vi göra det? Det viktiga måste ju vara att pengarna kommer till vettig användning. Men så är det inte. När vi själva drabbades av vår eurokris 1992 (sammanbrottet för ERM) valde vi att lämna valutasamarbetet och låta kronan flyta. Grekland, Spanien, Portugal och Italien bör göra samma sak. Vi har inget skäl att understödja krishantering enligt en modell som vi själva förkastade redan för 20 år sedan.

I det perspektivet är några middagar på Grand Hotell inte så mycket att bråka om. IMF-pengarna hade faktiskt räckt till 100 000 festmåltider â en miljon kronor. Hade inte sagt så mycket om man fått rejält med ränta på pengarna - nu framstår satsningen mer som en aztekisk offerrit för att blidka den enögda och treeniga trojkan och samtidigt öppna dörrar för svenska politiker som vill göra karriär i den övernationella byråkratin.

Av DN1 DN2 SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 SvD5 SR GP

Kommentarer