Hugh Everett och Galileo Galilei - övermänniskor behövs
Läser om Hugh Everett, som var tvungen att skriva om sin doktorsavhandling därför att dåtidens forskaretablissemang hade svårt att acceptera konsekvenserna av kvantmekaniken. Han gick sedermera vidare till att utveckla kärnvapen och söp så småningom ihjäl sig.
Everett var nog ingen sympatisk person, men han var rätt smart. Så smart att han förstod att den verklighet som vi upplever är en subjektiv sådan. Parallellerna till Galileo Galilei är uppenbara. Mänskligheten har alltid haft svårt att acceptera en värld där vi som observatörer inte står i centrum.
Om Everett inte bytt bana är det möjligt att vi i dag hade förstått betydligt mer om vår värld än vi gör i dag. Det är nämligen först nu som forskarvärlden börjar acceptera Everetts slutsatser och kan börja arbeta med dessa teorier som bas för vidare forskning.
Kollektiva föreställningar om hur världen är beskaffad har ett starkt grepp om mänskligheten. Det gäller inte enbart religioner, utan även föreställningar om rätt och fel i moraliskt hänseende. Vår tilltro till auktoriteter får oss att förkasta fakta till förmån för kollektiva (miss)uppfattningar och det är bara några få asociala individer som förmår att bryta sig loss.
Var det detta som Friedrich Nietzche avsåg med termen "övermänniska"? I så fall var både Galileo Galilei och Hugh Everett övermänniskor. Ironin i att superkollektivisterna i tredje riket använde sig av Nietzches term blir påtaglig. Övermänniskan är ju den som vägrar att heila när alla andra gör det.
Övermänniskan är ingen person som det är kul att gå på fest med, eftersom de ofta saknar alla de egenskaper som vi värdesätter hos goda vänner. Ja, om man nu inte vill diskutera kvantfysik med sin bordsgranne. Men övermänniskorna behövs för att ta mänskligheten framåt, annars kommer vi för alltid att sitta fast i våra kollektiva vanföreställningar om hur världen är beskaffad.
Bifogar en intressant dokumentär om Hugh Everett nedan. De övriga delarna finns på YouTube.
Kommentarer