Holland har satsat på integrerade vårdkedjor
I går presenterade Vårdanalys rapporten "Sjukvårdsreformer i Norge, Danmark, England och Nederländerna". Den handlar om just detta - hur man genomfört större sjukvårdsreformer och vilka effekter reformerna har fått.
Själv har jag främst arbetat med kapitlet om Holland, vilket innebär att jag även gjort besök i Holland och intervjuat nyckelaktörer i reformprocessen.
Holland är ett mycket intressant land att studera för Sverige eftersom man har konkurrerande försäkringsbolag som ansvarar för att finansiera sjukvården. Det innebär också att det finns en aktör som har ett samordnande ansvar för varje enskild patient.
Det har vi inte i Sverige på samma sätt. Jo, vi har ju landstingen förstås - men de är politiskt styrda och budgetstyrda. Och man kan som patient inte fritt välja landsting - oavsett var man bor.
Men det kan man som patient i Holland. Inget hindrar visserligen försäkringsbolagen från att begränsa urvalet av vårdgivare, men det har de endast i ringa utstäckning gjort hittills.
Den holländska reformen 2006 gick ut på att skapa en samlad sjukvårdförsäkring. Tidigare hade man haft ett system där en tredjedel av befolkningen hade privata försäkringar och två tredjedelar offentlig försäkring.
Nu är alla med i samma försäkringssystem. Regeringen har tagit försiktiga steg för att liberalisera prissättningen och man vill verka för att skapa sammanhållna vårdkedjor.
Sverige kommer inte att kunna applicera den holländska modellen rakt av, men det finns element som vi kan lära oss av. Det sammanhållna ansvaret för varje patient är en del och - som jag tror - en förutsättning för att utveckla vården vidare.
I Holland är det som sagt försäkringsbolag som har samordningsansvaret. I Sverige är det mer naturligt att primärvården får axla det ansvaret.
Mycket arbete pågår för att skapa förutsättningar för ett mer samlat ansvar i landstingen. Ett av dessa är Sveusprojektet. Ett annat är arbetet med KPP och ACG på Sveriges kommuner och landsting. Jag är, som tjänsteman på SKL, inblandad i alla dessa projekt. Och konstaterar att vi kan lära mycket av Holland - och för övrigt av många andra europeiska länder.
Vill också passa på att tacka Vårdanalys och framför allt Caroline Andersson (numera kommunalråd i Uppsala) för gott samarbete. Riktar också ett tack till mina kollegor i projektet som arbetat med de andra tre andra länderna; Oscar Hjertquist (England), Jens-Jacob Fredriksson (Danmark) och Hogne Lerøy Sataøen (Norge). Ett stort tack också till referensgruppen och till intervjuoffren i de fyra länderna.
Kommentarer