Historien upprepar sig
År 1969 socialiserades de svenska apoteken. Staten löste in alla apotek enligt de sedvanliga regler som hade gällt när ett apotek bytte ägare. Den sammanlagda kostnaden blev 163,8 miljoner kronor.
Förslaget hade föregåtts av krav från den socialdemokratiska partikongressen om att förstatliga bankväsende, läkemedelsindustri och en hel del annat. Kraven på ökat förstatligande upphörde dock inte med apotekens socialisering, utan pågick i stort sett ända fram till löntagarfondernas avskaffande i början av 1990-talet. Ironiskt nog finansierade de nedlagda löntagarfonderna därefter det första privata akutsjukhuset, S:t Görans sjukhus, och sedermera vårdkoncernen Capio.
Nu lovar socialdemokraternas Ylva Johansson att apoteken ska socialiseras ytterligare en gång om socialdemokraterna tar makten 2010. Men någon bra motivering till varför apoteken, av alla verksamheter, bör vara socialiserade lämnas inte.
Förra gången apoteken socialiserades hade socialdemokraterna åtminstone ett vettigt argument; att ta makten från kapitalet och överlämna den till folket. I dag verkar argumentet mest vara att saker och ting bör förbli som de har varit. Att endast Kuba, Nordkorea och Sverige har apoteksmonopol bekommer inte.
Förändringar bör ske långsamt, om alls, och maktstrukturer ska inte utmanas i onödan. Det är vare sig socialdemokrati eller socialism. Det är gammal hederlig konservatism.
Dagens Medicin DN
Kommentarer