Den hälsosamme ekonomisten

Hejaklacken vinner inte matchen

Inför partiledardebatten i Agenda i kväll skickar respektive partilednings hejaklacksledare ut glada tillrop till sina supportrar. Se för allt i världen till att twittra mycket och positivt om den egna sidan.

Lite gulligt är det ändå.

Men nu är ju det här med politik så oändligt mycket mer komplicerat än en fotbollsmatch. Det handlar också om vad politikerna gör och hur detta uppfattas av omgivningen.

Det hjälper inte att anhängarna skanderar aldrig så högljutt på läktaren om deras fotbollslag spelar som om dom vore bakfulla.

Och här hamnar man som partianknuten bloggare ofta i trångmål. Ska man heja oförbehållningslöst på målvakten som just släppte in baklängesmål nummer tre? Och ska man okritiskt hylla backen som klackade in lagets andra mål i matchen - även det ett självmål.

Min egen princip i sådana här matcher är att betrakta varje prestation för sig och berömma eller beklaga efter hand. Så om jag berömmer motståndarsidan då och då ska det bara ses som en vink om att det egna laget kan göra bättre. Och om jag berömmer den egna sidan ska det ses som att jag verkligen tycker att de gjorde något bra, inte att jag åtlytt en rekommendation om att twittra positivt om det egna laget.

För ska man vinna VM i fotboll eller en valrörelse räcker det inte med att ha en stabil hejaklack - då måste man också kunna göra mål. Och där har både svenska landslaget och Alliansen en del kvar att arbeta på.

DN1 DN2 SvD1 SvD2 SR1 SR2 AB1 AB2 MMK SM

Kommentarer