Den hälsosamme ekonomisten

Orden är inte farliga - kollektivismen är det

Hanne Kjöller plockar i DN isär kulturelitens dubbelmoral med några väl valda exempel. Ja, kulturelit. Vissa skulle dra gränsen för kultur någonstans vid rapp och sånt. Får man sitta i morgonsoffan om man någon gång använt ordet "neger"? Den extrema beröringsskräcken när det gäller vissa ord är ett konstigt fenomen i samhällsdebatten. Som om det vore orden som är det farliga, inte kollektivismen som orden ger uttryck för.

Apropå det tittade jag i går på några klassiska propagandafilmer från andra världskriget. Dels en påtagligt rasistisk film om den japanska krigiska kulturen "Our Enemy The Japanese", dels en film med titeln "The Negro Soldier". Båda filmerna inspelade med stöd av amerikanska staten.

Syftet med den första var uppenbarligen att inympa budskapet om att japaner verkligen inte är att lita på och har en helt annan inställning till livet än de fredliga amerikanarna/européerna. Den andra filmen hade, titeln till trots, till syfte att visa att svarta är precis som vanliga människor. Den tar sin utgångspunkt i en kyrka där gudfruktiga och i huvudsak svarta medborgare lyssnar på en präst som berättar om hur svarta alltifrån den amerikanska revolutionen till andra världskriget (nutid) kämpat tillsammans med afroamerikaner.

Den senare filmen riktade sig antagligen till vita blivande soldater och syftet var troligen att öka deras acceptans för att slåss sida vid sida med svarta soldater. "Negrerna äro precis som vi."

Den officiella bilden av vilka folkslag som är att lita på och inte varierar mellan tid och plats. I dag är det muslimerna (hur man nu definierar "muslim") som är främlingarna och hotet. I USA på 1940-talet var det japanerna. Tyskarna fick väl aldrig riktigt den där främlingsstatusen - kanske för att de är så till utseendet lika amerikanerna. De var helt enkelt bara onda.

Kollektivismen och generaliserandet av folk och folkslag ligger djupt. Sannolikt började det på savannen där olika stammar slogs mot varandra. Man var tvungen att kombinera en genuin solidaritet mellan den egna stammens medlemmar med ett uttalat hat riktat mot fientliga stammar. Fick man chansen dödade man alla män i grannstammen och tillfångatog alla kvinnor.

Med tiden lärde vi oss att det är smartare att handla än att slåss. Om vi skapar revir (äganderätt) och låter alla mellanmänskliga utbyten präglas av frivillighet blir det bättre både för vår egen stam och grannstammen. Principerna om äganderätten och den autonoma individen uppstod.

Men då och då drabbas vi av återfall. Det händer när våra samhällen utmanas - kanske av grupper som ännu inte har förstått att det på sikt är bättre att samarbeta än att mucka gräl med en övermäktig och tekniskt mer utvecklad motståndare. Då faller vi tillbaka i stamtänkandet. Då blir det åter vi och dom, då är vi inte längre individer utan bara medlemmar av ett kollektiv som råkar ha en viss hudfärg eller en viss religion eller en viss ideologi.

Kommentarer