Har lärt mig lite om texturer
Tillbaka efter en lektion i 3D-grafik och texturer. Bilden visar lektionssalen i San Francisco och de andra deltagande avatarerna. Kursen går nämligen i VR, närmare bestämt i High Fidelity. Det innebär att deltagarna kan samlas på en server i Kalifornien och ha en diskussion precis som man skulle ha i en vanlig lektionssal på universitetet.
Jag ska försöka förklara vad en textur är och de som är experter på sådant får väl stå ut med eventuella felaktigheter. Att rita ett objekt i tre dimensioner är något helt annat än att göra det i två. På webben använder man vanligen en struktur som kallas CSS (Cascading style sheets) som beskriver hur olika objekt rör sig i förhållande till varandra. Det är detta system som gör att webbsidor kan se vettiga ut på datorskärmar som är olika stora. Om man bara hade förstorat texten när skärmen blir större skulle den ha blivit alldeles för stor på stora datorskärmar och helt oläslig på små.
I stället låter man texten och objekten flyta omkring så att webbsidan blir begriplig oavsett hur stor skärm man betraktar sidan. Systemet har utvecklats så att man i princip kan visa samma webbsida på allt från mobiler till stora datorskärmar.
När man gör webben tredimensionell blir allting betydligt mer komplicerat. Ett tvådimensionellt fotografi kan enkelt skalas upp och ner beroende på vilken skärm det visas på. I en tredimensionell värld är utmaningen att klistra ett fotografi på ett tredimensionellt objekt.
Ta ett ansikte. Strukturellt består ansiktet av ett skelett (skallbenet) och en tvådimensionell bild som lindats runt ansiktet på ett sådant sätt att helheten ser ut som en människa. Lägg till det att delar av ansiktet kan röra sig. Personen kan rynka på näsan eller prata eller blinka med ögonen. När skelettet bakom den tvådimensonella bilden rör på sig måste bilden förändras på ett sådant sätt att helheten ser ut som den skulle göra i verkligeten.
Tekniskt löser man det genom att skapa en så kallad textur - en bild som sitter fast i det bakomliggande skelettet. Detta kan liknas vid att man i datorn trär ett tygstycke över personens huvud och på något sätt överför ansiktets utseende till duken. När kopieringen är klar tar man av duken och vecklar ut den för att sedan spara den som en vanlig bild.
För att lyckas bra med processen kan det krävas flera tygstycken som man sedan klistrar ihop. Det kan också krävas att man skär bort delar av tyget på de ställen där det blir veck. Naturligtvis görs detta elektroniskt i datorn, men processen är inte helautomatisk utan kräver visst tankearbete. När arbetet är klart kommer man att ha en eller flera bilder som sedan ska klistras på den färdiga modellen i 3D.
Just mänskliga huvuden är ett av de absolut svåraste objekten att hantera, eftersom vi är så duktiga på att upptäcka avvikelser från det naturliga. Rent principiellt skiljer sig dock inte huvuden från andra objekt. Byggnader, träd och berg i tredimensionella miljöer är alla sammansatta av skelett och texturer.
Skeletten kan i sin tur antingen vara rörliga eller stelopererade. Skeletten till Avatarer - mänskliga sådana - har ungefär lika många frihetsgrader som ett verkligt skelett. Vissa delar som kan röra sig i verkligheten är dock stelopererade på de virtuella avatarerna. Trots det handlar det om väldigt många leder som kan röra sig i förhållande till varandra. Och när skelettet rör sig måste det vara specificerat var huden ska sträckas ut och var den inte ska göra det. Lyckligtvis fungerar detta på ungefär samma sätt hos alla människor.
Det vi fick lära oss i dag är hur vi bär oss åt för att ta loss en befintlig textur på ett 3D-objekt, förändra den på något sätt och sedan sätta tillbaka texturen. Förändringen kan vara att vi ändrar färg på någon kroppsdel eller vi lägger till något kännetecken, till exempel ett födelsemärke. Givetvis kan det vara något annat objekt än en människa. Vi kan förändra ett hus från att vara byggt av trä till att vara byggt med mexitegel.
Grafik i 3D är inte lika lätt som att förändra bilder i Photoshop. Vanligen används ett program som heter Blender som gör det möjligt att dekomponera och förändra objekten. Skulle säga att Blender är ungefär tio gånger så komplicerat som Photoshop.
Jag är tyvärr inte i närheten av att behärska Blender och jag vet inte om jag någonsin kommer att göra det. Men jag hoppas ändå kunna lära mig enklare kommandon som att plocka ut en textur och förändra den i Photoshop eller Gimp för att sedan sätta tillbaka den. Det är i alla fall ambitionen.
Kurserna är för övrigt helt gratis. En fördel med VR att det varken behövs lokaler eller någon transport av deltagarna. Vi som deltog var från USA, England, Tyskland och Sverige. Inga restider eller andra problem - bara att sätta på sig headsetet så är man på plats.
Kommentarer