Den hälsosamme ekonomisten

Hälften av utlandsvården rör hypersvettning

Bättre illustration till tesen att man bör tänka igenom incitament och regler är svår att finns. På SvT kan vi läsa:

"Kostnaderna för planerad vård utomlands har mer än tredubblats på fyra år, enligt Försäkringskassan. Förra året landade den totala summan för vård utomlands på 160 miljoner kronor. Majoriteten går till att behandla kraftiga svettningar, hyperhidros."

Läs den meningen en gång till. Hälften av kostnaderna för vård utomlands rör hypersvettning.

Vad man än tycker om hypersvettning - jag inser att det kan vara ett allvarligt problem - ter det sig  inte rimligt att vi har ersättningsmodeller som resulterar i att hälften av alla resurser som läggs på vård i utlandet går till en enda behandling.

Vad skulle hända om alla andra patientgrupper som inte får adekvat vård i Sverige också sökte sig utomlands på samma premisser? Prioriteringssystemet skulle antagligen bryta ihop helt, vilket skulle tvinga fram betydande besparingar inom annan vård.

Samma frågeställning finns förvisso när det gäller nätläkarna. Men det är en viktig skillnad, i fallet med nätläkarna har landstingen begränsat ersättningen och totalsumman uppgår till 150 miljoner kronor. Det rör sig om 1,6 procent av alla läkarbesök, och om 0,5 procent av kostnaden för primärvården.

Även här finns styrningsproblem, men jag tror att summan av alla de imperfektioner i ersättningssystemen som ligger under ytan - imperfektioner som inte är lika iögonfallande som hyperhidrosbehandlingarna. - är elefanten i rummet. Det försvinner helt enkelt oerhörda summor på grund av felaktiga ersättningssystem.

Det här är både ett juridiskt och ett ekonomiskt problem. Juridiskt måste landstingen hitta sätt att hantera krocken mellan EU-rätt och svensk rätt, ekonomiskt måste man skapa incitament för helhetsperspektiv och korrekta prioriteringar. Det borde vara prioriterade frågor.

Kommentarer