Gör det inte!
När staten lovar att stödja näringslivet med lån tar man samtidigt på sig ansvaret att bedöma om de företag som beviljas stöd är kreditvärdiga eller inte. Av det skälet är det sällan lämpligt att bevilja riktade lån till utvalda industrier.
Vad kan egentligen staten uppnå med riktade lån som inte Riksbanken kan uppnå genom att sänka räntan? Och om inte målen uppnås, bör man inte då ställa sig frågan om Riksbanken verkligen har sänkt räntan tillräckligt?
Ett alternativt sätt att stödja industrins långsiktiga finansiering kan vara att öka utbudet på långa lån. Detta kan göras via köp av bostadsobligationer. När räntan på statsskuldsväxlar närmar sig noll fungerar statsskuldsväxlarna i praktiken som kontanter. Och det förefaller ganska meningslöst att byta en typ av kontanter mot en annan typ av kontanta medel.
Det Riksgälden kan göra i det läget är att köpa statspapper med längre löptider. Som Robert Lucas Jr argumenterar i Wall-Street Journal är detta ett neutralt och effektivt sätt att stödja företag i kris. Fördelen är att staten inte behöver avgöra vilka företag som ska få leva och vilka som måste gå under.
Sverige är dock inte där ännu. Riksbanken har ännu två procentenheter kvar innan det kan bli aktuellt att pressa ner räntorna på längre löptider. Och så länge som räntan inte är noll bör inte heller staten överväga att ge stödlån till enskilda företag. Utbudet av krediter bör hanteras av Riksbanken och Riksgälden.
WSJ Aftonbladet1 Aftonbladet2 SvD Sydsvenskan VA.se Barometern
Kommentarer