Den hälsosamme ekonomisten

Glider Sverige isär?

Dick Erixon skriver i dag om klyftan mellan glesbygd och storstad. Medan de fyra borgerliga partierna får ett allt starkare stöd i storstäder är trenden den motsatta i glesbygd.

Precis som Erixon tror jag att skattetrycket och bidragskulturer i vissa områden haft betydelse för den här utvecklingen. Sedan lågkonjunkturen 1992-94 har bidragsberoendet stadigt ökat i glesbygd. Som störst var klyftorna runt 2005.
 
Nu har klyftorna åter börjat minska. Inom några år kommer skillnaderna i sjukskrivningsmönster mellan glesbygd och storstad vara betydligt mindre. Och om inte arbetslösheten i kölvattnet av finanskrisen biter sig fast lär förändringen bli permanent.
 
Samtidigt har den något striktare tillämpningen av arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen säkert gett upphov till visst missnöje i län där många är beroende av ersättningar från trygghetssystemen.
 
På kort sikt kan detta förstås minska det relativa väljarstödet för allianspartierna. Men på lång sikt kommer ett minskat bidragsberoende snarare leda till ökat stöd för arbetslinjen och Alliansen i glesbygd.
 
Därför är jag något mer optimistisk än Dick Erixon när det gäller den framtida utvecklingen. Men visst vore det önskvärt med ekonomiska frizoner på försök. Om inte annat för att demonstrera effekten av låga skatter på entreprenörskap och företagande.
 

Kommentarer