Går det att stänga utanförskapsslussen?
Den hastiga nedgången av sjukfrånvaron gör att man ställer sig frågan om det går att helt utplåna utanförskapet. För att svara på det måste man nog, som ekonomerna, ställa upp någon form av modell för hur utanförskap uppstår.
Jag tror att det i en generell modell är ganska fruktlöst att göra en tydlig distinktion mellan arbetsförmåga och arbetsoförmåga. De flesta människor har arbetsförmåga i någon mening, men den kan ofta vara mycket liten. En enkel modell för utanförskap kan baseras på att människor som har en intjänandeförmåga under den ersättningsnivå som finns i sjukförsäkringen eller arbetslöshetsförsäkringen hamnar i utanförskap.
Ja, det är en grov förenkling. Men ska man förklara stora skift i sysselsättning och utanförskap måste man måla med stora penseldrag.
Dagens inkomstbaserade ersättningssystem är uppbyggda som ett slags inkomstgaranti, där den senaste arbetsinkomsten utgör grund för ersättningen från våra trygghetssystem. Effekten förstärks av avtalade och privata försäkringar.
Plötsliga förändringar av efterfrågan på arbetskraft tenderar att ställa människor tillfälligt utanför arbetsmarknaden. Vi vet samtidigt att intjänandeförmågan sjunker med tiden som någon har stått utanför arbetsmarknaden. Och eftersom även ersättningarna tenderar att minska över tid kommer intjänandeförmågan att följa med ersättningarna nedåt.
Om arbetsförmågan sjunker snabbare än ersättningsnivåerna finns risk för att utanförskapet blir bestående. Personer som har stått länge utanför arbetsmarknaden tenderar därför att ha både låg intjänandeförmåga och låg ersättning från socialförsäkringen. Garantinivån i sjukersättningen uppgår för närvarande till 8 600 kronor i månaden, vilket innebär ungefär 5 500 kronor efter skatt.
Problemet med det svenska socialförsäkringssystemet är att människor som har stått utanför arbetsmarknaden länge har höga marginaleffekter om de börjar arbeta några timmar i veckan - trots låg ersättning. Det är effekten av att ersättningarna, på ett närmast utstuderat sätt, följer intjänandeförmågan nedåt. Man kan betrakta de svenska inkomstbaserade socialförsäkringarna som en sluss in i utanförskap - en sluss som öppnas så fort ekonomin utsätts för en störning, exempelvis, som nu under finanskrisen, en negativ efterfrågechock.
Man kan fråga sig om det finns något sätt att stänga denna utanförskapssluss, utan att radikalt förändra ersättningsnivåerna i socialförsäkringssystemet? Och det kan faktiskt finnas en metod, men den bygger i så fall på några ganska radikala förändringar.
För det första handlar det om att överge tanken på att man kan mäta arbetsinsatsen i antalet arbetade timmar. Genom steglös avräkning av ersättningen, något som i dag tillämpas för över 400 000 personer med sjukersättning, kan människor erbjudas en möjlighet att stegvis öka sin arbetstid, utan att drabbas av höga marginaleffekter.
Frågan är om en sådan modell skulle kunna utgöra ett obligatoriskt inslag i socialförsäkringarna, utan att för den sakens skull ersätta dagens inkomstbaserade system? Vi vet att endast en liten del av de människor som har varit sjukskrivna längre tid än fem år återvänder till arbetsmarknaden. En radikal lösning vore att, efter ett antal år, helt upphöra med prövningen av arbetsförmåga för att i stället övergå till ett generellt system med inkomststöd - där eventuella arbetsinkomster avräknas steglöst mot inkomststödet.
Det finns förstås många frågetecken som måste rätas ut innan en sådan förändring sjösätts. Finns det risk för att antalet sjukskrivningar ökar? Finns det risk för att arbetsutbudet minskar i grupper som ändå skulle ha återvänt till arbetsmarknaden? Kan man, genom att införa en åldersgräns för inkomststödet, undvika att det utnyttjas av fel grupper? Och den kanske viktigaste frågan - när kvalificerar man sig i så fall för inkomststödet? Efter fem år, tio år eller femton år i utanförskap?
Kanske är svårigheterna med en sådan här reform oöverstigliga? Men personligen tror jag att tanken förr eller senare kommer att aktualiseras om den modell för steglös avräkning som regeringen från årsskiftet har sjösatt visar sig ha stora positiva effekter på återgången i arbete.
Kommentarer