Går det att äga kvinnor?
Slår mig att så kallade Sverigevänner väldigt ofta använder uttrycket "våra kvinnor". Det dom menar är nog inte att dom bokstavligen äger några kvinnor - snarare att kvinnor av svensk härkomst på något dunkelt sätt tillhör män med svensk härkomst. Kollektivt.
Tanken om att kvinnor tillhör någon - rent generellt - brukar man hänföra till hederskulturer. Invandrarna har sina kvinnor och svenskarna har sina och ve den som försöker ta något som tillhör den andra gruppen.
Kanske har de som kallar sig Sverigevänner mycket mer gemensamt med den hederskultur som de kritiserar än de inser? Googlar man på begreppet "våra kvinnor" ser man att det i huvudsak används av två grupper. Dels av invandringsmotståndare, dels i etniska grupper där hederskultur är vanligt förekommande.
Helt ologiskt är det inte, då såväl hederskulturen som nationalismen bygger på ett slags uppdelning i vi och dom. Låt vara att båda grupperna ofta pekar ut den andra gruppen som det stora hotet och att det i det ena fallet är klanen och inte nationen som är det relevanta kollektivet.
Men ideologiskt är huvudmotståndaren för båda grupperna en helt annan - nämligen liberalerna som står för ett öppet samhälle där vi inte talar om "våra kvinnor", utan om kvinnor som självständiga individer som har rättigheter - till exempel rätten att inte bli ofredad av okända män. Huvudansvaret för själva beskyddet faller dock - såväl när det gäller män som kvinnor - på polisen och rättsväsendet. Det är just detta som skiljer klansamhället från den liberala demokratin.
När någon använder begreppet "våra kvinnor" kan det därför vara på sin plats att fråga vad de egentligen menar. "Våra kvinnor" i bemärkelsen vår egendom. Eller "våra kvinnor" i bemärkelsen kvinnor som råkar tillhöra samma nation eller samma klan som den som säger det.
Och hur vanligt är det att nationalistiska kvinnor eller medlemmar av klaner använder begreppet "våra män"? Nej, männen är i regel subjekten som förväntas beskydda "sina kvinnor". Det är männen och deras värderingar som är hotet medan invandrarkvinnorna - som antagligen delar värderingarna - får en passiv roll.
Nationalismen må vara något modernare än klantänkandet, men det är grenar på samma träd - steg på vägen mot det öppna samhället där kollektivistiska värderingar ersatts av individualistiska och där såväl män som kvinnor betraktas som självständiga subjekt. Visst kan det vara jobbigt för många att höra att deras värderingar tillhör historien. Men vill vi ha en fredlig värld måste vi klara av att balansera skyddet av det öppna samhället mot kollektivistiska instinkter och primitiva reaktioner på upplevda yttre hot.
Kommentarer