Den hälsosamme ekonomisten

Gamarna kretsar över svensk fastighetssektor

En affärsverksamhet där räntorna på lånen är större än intäkterna fungerar inte i längden. Det finns till och med ett namn för företeelsen - Ebberöds bank. 

Därför är det måhända inte förvånande att allt fler blankare intresserar sig för svenska fastighetsbolag. Man ser att bolagen kommer få problem att betala sina lån och att detta kommer att medföra ytterligare fall för aktiekurserna - kanske till och med obestånd.

Det finns dessutom en koppling till den svenska finansiella sektorn, då fastighetsbolagen har två huvudsakliga finansieringskällor - förutom eget kapital. Man kan antingen ge ut obligationer eller låna i bank.

Det är svårt för svenska fastighetsbolag att låna upp kapital på obligationsmarknaden i dag. Så kanalerna in till bankerna blir allt viktigare.

Säkert förvånar det många att Handelsbanken faktiskt är den bank som har störst utlåning till fastighetssektorn - trettio procent enligt en genomgång av Dagens Industri. På andra plats kommer Nordea med 12 procent. Swedbank är däremot störst på bolån - både värdepapperiserade och icke.

En krasch i fastighetssektorn kommer att påverka svenska banker. Lägger vi ihop bankernas utlåning till ändamålet "fastighetsförvaltning" hamnar vi på 1 880 miljarder. Det är en tredjedel av Sveriges BNP. Bankernas egna kapital uppgår till åtta procent enligt EU:s tillsynsförordning (575/2013/EU). Detta är dock riskviktade tillgångar, vilket gör att kapitalkravet i praktiken är betydligt lägre.

Svenska banker har ett sammanlagt eget kapital på 761 miljarder svenska kronor. Det kan ju låta betryggande, men bara bolånen uppgår till 5 500 miljarder. Till det kommer exponeringar mot fastighetsbolag (se ovan).

Min gissning är att bankerna knappast kan förlora mer än halva sitt egna kapital utan att staten måste gripa in. Att bankerna skulle förlora någon större summa på bolånen är osannolikt - det hände inte ens under nittiotalskrisen. Däremot finns ingen naturlig övre gräns för förlusterna på obligationer och banklån till fastighetsförvaltning. Förluster på mer än 300 miljarder kronor skulle svårligen kunna hanteras utan statligt ingripande. I den mån tillgångar är bokförda enligt marknadsvärde (mark to market) uppstår problemen så fort marknaden viker.

Men i korsägandet mellan bolag och ägarbolag i den svenska fastighetssektorn definieras tillgångar ofta som intressebolag. De bokförs då inte till marknadsvärde. Effekten av värdeförändringar kan därför komma med lång fördröjning. Många bolag ägs i flera led, där bolagen ofta är belånade. Det innebär att ägarbolag längre upp i kedjan är beroende av utdelningen från bolagen längre ned i kedjan. Om utdelningen av något skäl uteblir kan ägarbolagen inte betala räntan på sina lån och tas då över av borgenärerna, ibland svenska banker.

Det kommer att bli kaotiskt när fastighetsbolagen inte längre kan betala räntan på sina lån eller få nya lån. Det är heller inte till någon hjälp att Riksbanken köpte upp bostadsobligationer för 500 miljarder, och en del företagsobligationer, som ett stöd under pandemin. Löptiden på dessa tillgångar är i snitt två år, vilket innebär att värdepapper löpande kommer att behöva ges ut för att refinansiera lånen. Men vem skulle vilja köpa sådana papper i dagens läge? Den som behöver gå ut på obligationsmarknaden i dag signalerar att man har en hög risk för obestånd och då blir räntan därefter - i många fall närmare tio procent.

Min bild är att svensk fastighetssektor - och kanske Sverige som land - lever i förnekelse. Vi vill inte tro att läget är så illa som det är - trots att siffrorna har funnits framför våra ögon i åtminstone fem år. Men utländska aktörer sätter in Sverige i ett sammanhang och ser det som vi själva vägrar se. Därför kommer de första sprickorna i fasaden att orsakas av utländska aktörer - gamarna på finansmarknaden.

Bild av Alexa från Pixabay

Kommentarer