Gästblogg: Sagan om Postnord, del 497
Av Björn Flintberg
Jag har flyttat. Som god medborgare gjorde jag adressändring i tron att det mesta av Postnords post i alla fall skulle hamna rätt. En del UPS och DHL-paket har inte landat som de ska, men de har glatt fått nya adresse och inom 24-48 timmar levererat paketen utan problem eller kostnader.
Men så fick jag en avi om att ett paket kommit via PostNord och nu låg hos Eskils tobak, mitt gamla uthämtningsställe. 2,4 kg från okänd avsändare i USA. Förmodligen en gammal Kickstarter som hämtat ut min adress och inte sett att den uppdaterats på sajten. Jag ringde uthämtningsstället, men de hänvisade till Postnord. Jag ringde Postnord och fick vänta 40 minuter i kö. Fick besked om en blankett på hemsidan som skulle fyllas i med begäran om att ändra adressen på ett paket.
Jag skickade in denna samma dag. 13 dagar går. Inget svar. Jag ringer kundtjänst igen, bara 29 minuter i kö. De har inte fått mailet, säger de. Jag skickar det igen. Och en påminnelse två dagar senare för att de inte svarat. Då får jag svar där de ber mig bifoga blanketten på nytt. Jag gör det. Några timmar senare kommer svaret: "Vi har försökt att registrera din önskade adressändring för paketet i våra söksystem, men ändringen gick tyvärr inte att genomföra. Vi beklagar detta. Paketets sista hämtdatum är 2016-01-28, därefter skickas det automatiskt i retur tillbaka till avsändaren."
Jag ringer kundtjänst (27 minuters väntetid), nu lite frustrerad. De säger att de kan se min nya adress i systemet, men ber mig vänta. Efter tio minuter får jag svaret att nej, det gick inte igenom. Då ber jag vänligt men bestämt få veta vart jag ska skicka fakturan för att köra 70 mil och den arbetstid jag behöver lägga för detta och får ett försiktigt "nej, men det kan ju inte vi ta ansvar för". Nej, ni kan ju uppenbarligen inte det.
Jag ber om chefens namn för att kunna gå vidare och eventuellt titta på om det finns något rättsligt att göra kring detta och då darrar medarbetaren lite på manschetten och ber att få koppla mig vidare till någon chef - men kopplar mig istället till företagets huvudväxel utan någon referens alls. Där slutar samtalet. Om nio dagar åker okänt paket tillbaka och enda chansen är att jag postar mitt körkort eller att folket på Eskil accepterar en skannad och signerad kopia så jag kan be någon vän hämta ut. Kanske jag kan få en vän som i närheten att hjälpa mig. Om uthämtningsstället accepterar en scannad kopia av körkortet med fullmakten.
Varför blir det såhär, kan jag inte låta bli att fråga mig. Är det symptomatiskt för statliga eller ex-statliga bolag, att de inte har en servicekultur gentemot slutkunden? Samtidigt är Systembolaget kända för sin kundnära service. Men okej, de träffar ju kunderna dagligen på ett annat sätt, mer i butiksformatet. Det finns ju gott om liknande historier kring SJ också, tänker jag, och Telia, som väl i och för sig börjat bli bättre. Det är i vart fall inte hedrande för Postnord att såväl UPS som DHL, vilka jag båda haft samma strul med i Kickstarter-sammanhang, klarat ut problemet, som längst inom två arbetsdagar. Utan blankett, väntetid i telefonen eller några problem alls. En självklar service för både sändare och mottagare. Men för PostNord är det rimligare att skicka paketet tillbaka till USA än att försöka få det till min nya adress i Sverige.
Kommentarer