Den hälsosamme ekonomisten

Fyrtiotvå miljarder för ett JA

år 2003 röstade det svenska folket nej till euron, trots att en stor majoritet av våra folkvalda förespråkade svenskt medlemskap i valutaunionen. Två år senare började de första sprickorna i projektet synas. Obligationsräntorna började sakta men säkert att divergera mellan södra och norra Europa.

år 2009 blev krisen akut. Och sedan 2010 har EU oavbrutet försökt rädda valutasamarbetet, utan framgång. Krisen har fördjupats och räntorna på italienska och spanska tioåriga statsobligationer har nu nått 6,60 respektive 7,62 procent.

Men först i tur att kursa är förstås Grekland. Landet har redan gått i konkurs en gång, men nu handlar det om skulderna till EU - inte till de privata fordringsägarna. Grekland är nämligen skyldigt den europeiska centralbanken och IMF 200 miljarder euro. Reuters skriver i dag att landet knappast kan betala tillbaka sina lån.

Därmed kan vi börja räkna på vad euron kostar euroländerna och hur mycket Sverige skulle ha tvingats betala för att rädda de krisande euroländerna om våra folkvalda hade fått sin vilja igenom 2003.

Sverige hade som medlem av euron ägt en fyrtiondel av Europeiska centralbanken (ECB). Alla fordringar som ECB har på Grekland och andra krisländer skulle ha varit Sveriges fordringar. Och om Grekland inte kunnat betala tillbaka sina lån hade Sverige tvingats ta förlusten.

Bara Grekland hade alltså kostat Sverige 5 miljarder euro, eller 42 miljarder svenska kronor. Och som av en händelse är detta hälften av vad den svenska äldreomsorgen kostar under ett år.

Men förlusterna stannar inte nödvändigtvis vid 42 miljarder. ECB har lånat ut mångdubbelt mer till Spanien och Italien, fordringar som marknaden börjar betrakta som allt mer osäkra. Att försäkra ett lån till Spanien eller Italien kostar numera ungefär 600 kronor per utlånade 10 000 kronor och år.

Förlusten på lånen till grekiska banker via ECB är i stort sett diskonterad. Sedan tillkommer lån som kanaliserats via IMF, ytterligare ett antal miljarder. I allra värsta fall - om Italien och Spanien ställer in sina betalningar - kommer förlusterna att uppgå till närmare tio procent av euroländernas bruttonationalprodukt.

Då räcker det inte med äldreomsorgen. Det hypotetiska eurolandet Sverige skulle i så fall ha tvingats betala 300 miljarder kronor, eller den samlade kostnaden för äldreomsorg, sjukvård och stöd till personer med funktionshinder under ett år.

Men lyckligtvis slipper vi det. För svenska folket röstade klokt nog NEJ i folkomröstningen om euron 2003.

DN SvD1 SvD2 Av1 Av2 Av3 SR

Kommentarer