Frihetsunion eller superstat?
EU och euroländerna står inför ett vägval. Antingen väljer man att skapa en superstat med någon form av permanenta transfereringar från norra Europa till södra Europa. Man skulle kunna likna det vid det svenska mellankommunala utjämningssystemet. Eller också väljer man att bryta upp EMU i åtminstone två delar, kanske en nordlig och en sydlig, och avstår från det mellannationella utjämningssystemet.
Den spanska tioåriga räntan slutade i fredags på 7,267, 26 punkter över den kritiska sjuprocentsnivån. Spanien är avstängt från att låna pengar på marknaden, de enda som fortfarande lånar ut pengar är inhemska banker och ECB.
Tittar ibland på Bloombergs finansnyheter på TV. När amerikanska företrädare för banker och finansinstitut uttalar sig om eurokrisen brukar andemeningen vara att EU måste ta sig samman och agera lika rationellt som den amerikanska centralbanken Federal Reserve.
Som om det inte vore någon skillnad mellan USA och EU. Som om det amerikanska inbördeskriget aldrig hade inträffat. Som om Europa redan hade haft sitt inbördeskrig där det en gång för alla avgjorts vem som har makten. Som om EU hade haft en riktig president. Men så är det förstås inte. I Europa är det fortfarande 1860. General Lee (Berlusconi) och general Grant (Merkel) laddar upp för slaget vid Gettysburg (Frankfurt).
Därför ställer jag mig lite tvivlande till de amerikanska analytikernas propåer om att göra något. För det är ju det som Tyskland gör. Tyskland transfererar femton procent av sin produktion till Italien och Spanien via EU:s betalningssystem Target 2 och ytterligare en del via räddningsfonden EFSF. Kapitalöverföringen är en direkt spegelbild av kapitalflykten från Italien och Spanien till norra Europa. Tyskland transfererar i år - relativt sett - nästan lika mycket pengar till södra Europa som Stockholm gör till Norrland.
Men det hjälper inte. Om EMU ska fungera krävs det att EU kan göra troligt att Tyskland kommer att fortsätta transferera lika mycket pengar till Sydeuropa som Stockholm gör till Norrland. Annars kommer EMU att haverera och euron upplösas.
Det är det här som gör mig tveksam till om EU verkligen kommer att bli en superstat. Det tycks som om EMU en gång för alla har stoppat den europeiska integrationen. Varken finnar eller tyskar lär nämligen ställa upp på att permanent överföra femton procent av sin produktion till länder som av olika skäl har en mindre väl fungerande ekonomi.
Och när det gäller Greklands förestående utträde ur EMU - vad är det som säger att detta kommer att bli ett avskräckande exempel? Kanske de första två åren, men för att använda ett citat ur filmen Life of Brian: "How could it possibly get any worse?". Vad skulle kunna vara värre för Grekland än att stanna kvar i euron och genomlida tio år av depression?
Sett i det perspektivet är det mesta faktiskt betydligt bättre. Och om Grekland framgångsrikt lämnar EMU, vad talar då för att inte Italien och Spanien följer efter?
Kommentarer