Fri patientrörlighet anno 1957
Parlamentets beslut att ställa sig bakom fri patientrörlighet kommer av liberala krafter anföras som ett starkt argument för att rösta i EU-parlamentsvalet. Mer socialistiskt sinnade partier kommer notera att förslaget hade kunnat stoppas om socialismen haft större inflytande i parlamentet.
Slutsatsen, oavsett på vilken sida man står, kommer vara att parlamentsvalet har betydelse. Gå och rösta med er, annars vinner de onda krafterna!
Men vi får inte glömma bort att det fria vårdvalet faktiskt inte är ett resultat av parlamentets arbete. Principerna om fri rörlighet för varor och tjänster är stadfästa i Rom-fördraget från 1957. Och under senare år har EG-domstolen tolkat grundfördraget allt vidare. Fördraget har fått företräde framför nationell lagstiftning.
Eftersom den fria patientrörligheten är EG-domstolens tolkning av ett femtio år gammalt fördrag borde uppmaningen kanske lyda: Gå och rösta på EG-domstolen! Ett problem i sammanhanget är väl att det inte går att rösta på domstolar - inte ens på EG-domstolen. Så frågan är hur man agerar för att öka lagstyret i EU?
Jag tror att det bästa sättet är att låta bli att öka makten för de politiskt valda organen i EU. Och ett sätt att låta bli att öka makten för de politiskt valda organen är att låta bli att ratificera Lissabonfördraget.
När 75 procent av medborgarna är emot något och 75 procent av politikerna är för något bör man kanske fråga sig varför. Och kanske bör vi som medborgare fråga oss varför 75 procent av medborgarna är emot Lissabonfördraget och varför 75 procent av politikerna är för.
Tror att svaret är enklare än de flesta inser. Lissabonfördraget flyttar makt från medborgarna till politikerna. Så när politiker av olika partifärg uppmanar medborgarna att rösta i parlamentsvalet glömmer de ofta lägligt bort att det finns ett tredje alternativ; att låta bli att flytta makt från medborgarna till politiker i Bryssel.
Kommentarer