Den hälsosamme ekonomisten

Frankrike vill att alla datorer ska kunna identifiera fransmän

En hel del av den diskussion om vad som får finnas på Internet och vad som inte får finnas där skulle inte behövas om politiker och andra beslutsfattare förstod - på ett grundläggande plan - hur datorer fungerar. Men det gör de inte.

Låt oss ta det från början. Internet är ett världsomspännande nät av datorer som är sammanbundna med kablar av olika slag. Datorerna i nätet identifieras med något som kallas IP-adress. En IP-adress talar om vilken dator som den kommunicerar med och det är förhållandevis svårt att förfalska sin adress.

Det går också att verifiera en dators identitet i nätverket, exempelvis via olika sorters certifikat.

Däremot är det möjligt att två datorer utbyter information som inte kan läsas av andra parter än de två datorerna. Det är svårt att kontrollera om den information som dator B efterfrågar från dator C verkligen stannar på dator B, eller om den i hemlighet förs vidare till en annan dator - dator A.

Kryptering är grundläggande för att Internet ska vara användbart. Utan kryptering kan man inte betala med kreditkort eller vara säker på att informationen som förs över är korrekt. Utan kryptering kan varje kommunikationslänk utsättas för manipulation, exempelvis en så kallad "man-in-the-middle-attack".

Därför införs kryptering på allt fler siter. Den hälsosamme ekonomisten är krypterad, liksom Google och din förbindelse med din bank. Detta ger ökad säkerhet och möjlighet för användaren att förvissa sig om att datorn som man kommunicerar med är den som den utger sig för att vara.

Så man kan inte vara anonym på Internet, men man kan utbyta information på ett sätt som gör att ingen annan än mottagaren kan läsa informationen. Av detta följer också att den information som kan tas emot av en enskild dator på Internet också kan föras över till vilken annan dator som helst - utan att någon kan veta att informationen förts vidare.

Av ovan nämnda fakta följer att det inte går att censurera selektivt. Det som är tillgängligt för någon på Internet är i praktiken tillgängligt för alla. Det räcker med att den som har tillgång till informationen erbjuder sig att dela denna via en VPN-länk - en krypterad förbindelse som inte går att avlyssna.

Det är därför ingen reglerande myndighet i EU eller USA på allvar försöker censurera Internet. Man inser att man då skulle behöva förbjuda krypterade anslutningar och det kan man inte göra utan att omöjliggöra en lång rad av de tjänster som gör nätet användbart. Det internationella betalningssystemet SWIFT är bara ett exempel. Endast hotet om att stänga av Ryssland från SWIFT har mötts av hot om militära insatser i Västeuropa - vilket visar hur viktigt det är att kunna kommunicera finansiell information.

Detta hindrar inte politikerna från att tro att man kan begränsa informationsflödet. Och det beror i sin tur på att de inte förstår skillnaden mellan Internet som sådant och det man får upp på skärmen när man söker med en sökmotor som Google.

Politikerna tror att de genom att förbjuda Google att visa vissa sökresultat på skärmen kan göra sidorna osynliga på nätet. Eftersom Google har en marknadsandel på 85 procent är det lätt att bibringas den uppfattningen.

Det första problemet är att det finns olika versioner av Google. Det finns till exempel en fransk version och en amerikansk version. Inget hindrar en europé från att använda den amerikanska eller en amerikan från att använda den europeiska. Det går sannolikt att blockera användare som sitter vid en dator i Europa från att använda den amerikanska varianten. Problemet är att användaren mycket väl kan vara en amerikan som är på besök i Europa och som inte omfattas av lagen.

Eller också kan det röra sig om att en amerikan använder en VPN-server i EU för att söka på amerikanska Google. Hen kommer då inte att kunna komma åt sökresultat på den amerikanska delen av Google, trots att amerikanen sitter i USA och försöker söka efter sidor som ska vara tillgängliga i USA. Det intressanta är dock motsatsen: En europé som använder en VPN-server i USA för att söka efter europeiska sidor som inte ska vara tillgängliga. Men det går förstås inte att kontrollera att hen verkligen är europé, eftersom ingen kan verifiera vem som sitter framför datorn - det kunde lika gärna vara en groda.

Allt detta är rätt basic. Det går förstås att tvinga Google att ta bort uppgifterna som EU tycker inte ska finnas på nätet från hela Google - oavsett landversion. Men det innebär att även Ryssland måste beredas rätten att sålla bort sökresultat. Därmed skulle Google inte kunna visa information som är kritisk mot Vladimir Putin, eller mot Saudiarabien eller mot Nordkorea. Ja, ni förstår problemet. Google skulle få lägga ner sin sökmotor eftersom ingen skulle vilja använda en så politiskt censurerad version.

Har ni läst så här långt förstår ni det meninglösa i det som EU håller på med. Men det är faktiskt betydligt värre än så. För nu har den franska mynigheten CNIL tagit meningslösheten till en helt ny nivå - man vill att Google ska censurera sökresultaten om det är en fransman som söker, men inte annars. Jo, ni läste rätt. CNIL kräver att Google ska identifiera nationaliteten på personen som sitter bakom datorn.

Hur nu detta ska gå till? Jag kan tänka mig att man kan använda det nya tillägg som gör det möjligt att avlyssna användaren. Det fungerar i dag visserligen bara på webbläsaren Chrome, men borde kunna göras obligatoriskt för alla läsare. Om användaren säger något som kan tolkas som franska eller ser ut som en fransman kan webbläsaren automatiskt censurera sökresultaten. Men om användaren är blond och saknar mustasch skulle sökresultaten inte begränsas.

Det bästa vore dock att myndigheterna och politikerna lärde sig mer om hur datorer och Internet fungerar så att vi slipper sådana här förslag.

Kommentarer