Första dagen i Almedalen
Tänkte dela med mig av den första dagen i Almedalen. Den började med Trygg-Hansas seminarium om framtidens sjukvård, där förre holländske sjukvårdsministern Ab Klink var dragplåster. Hans beskrivning av sjukvårdsreformen i Nederländerna var intresseväckande, eftersom den är ett exempel på att man kan föra ett sjukvårdssystem från korporativism till en förhållandevis väl fungerande försäkringsmodell.
Att lyfta fram reformen som modell för Sverige är dock något förhastat. På sikt skulle den kunna bli en förebild, men är det knappast i dag.
Holland har förbättrat tillgängligheten och patienterna är förhållandevis nöjda med sin sjukvård. Men av detta kan man inte dra slutsatsen att försäkringssystem fungerar bättre än andra modeller eller att holländsk sjukvård uppnår bättre resultat än den svenska. För att göra det krävs det objektiva data, inte bara enkätundersökningar.
Fick möjlighet att fråga Klink om hur långt Nederländerna har kommit i arbetet med att integrera vårdkedjorna och hantera komplexa sjukdomstillstånd. Han erkände då att det finns mycket kvar att göra på detta område. Men tveklöst är Holland något på spåren och om några år kanske man har en mer utvecklad modell som skulle kunna fungera som inspirationskälla även för oss.
Seminarium två arrangerades av Forum för Health Policy, en ny svensk organisation för att främja arbetet med policyorienterad sjukvårdsforskning. Man hade denna gång bjudit in Jennifer Dixon, som leder den brittiska forskningsstiftelsen Nuffield Trust och som har en nyckelroll som bollplank i den pågående brittiska sjukvårdsreformen.
Seminarium tre var en debatt om sjukvårdspolitik mellan MUF och SSU, som dock inte var särskilt givande. Men det borde jag ha kunnat räkna ut på förhand. Smet därför snabbt iväg till Läkarförbundets seminarium om vårdval inom specialistvården.
Ställde där den lätt provokativa frågan om det över huvud taget är möjligt att tillämpa vårdval inom specialistvården och samtidigt bibehålla drivkrafter för en sammanhållen vårdkedja. Risken är ju att den prestationsersättningsmodell som är vanlig inom specialistvården dels leder till skenande kostnader, dels till en fragmenterad sjukvård.
Tror därför inte det är någon slump att landstingen dröjer med att införa LOV inom den öppna specialistvården. Förmodligen vet man inte hur man ska kunna introducera vårdval, utan att detta får negativa konsekvenser för vårdens struktur. Och i de fall där man redan infört vårdval, exempelvis Stockholm, har vi ännu inte sett konsekvenserna. Sist gick det ju inte så bra.
Kommentarer