Den hälsosamme ekonomisten

Försäkringskassans roll

Får i dag svar på min artikel om sjukfrånvarons utveckling av Försäkringskassans generaldirektör. Så tydligen är frågan högt prioriterad och kanske en aning känslig.

Dan Eliasson skriver i sin replik följande:

"Anser man att färre ska ha rätt till exempelvis sjukpenning, så får man ändra i regelverket. Vår uppgift är att se till att den som enligt lag har rätt till en förmån kan ta del av den. Vad skulle alternativet vara – att göra det så krångligt som möjligt för folk att ta del av de förmåner de har rätt till, för att ingen ska ansöka 'i onödan'?"

Vill inte strö salt i såren, men jag tror inte att det är regelverket som styr utvecklingen. Det nya regelverket ger myndigheten stöd för att vidta tidiga åtgärder, med uppföljning och samtal med arbetsgivaren. Däremot verkar något ha hänt med regeltillämpningen. Figuren ovan visar andelen avslag från Försäkringskassan. Den första reflektionen man kan göra är att andelen avslag är väldigt lågt - både före och efter sjukförsäkringsreformen. Men det mest intressanta är utvecklingen av andelen avslag över tid. Hur kan det komma sig att ett betydligt mer restriktivt regelverk leder till samma andel avslag som innan regelskärpningen?

En förklaring skulle kunna vara att Försäkringskassan har prioriterat ned prövningen av sjukfall där den sjukskrivne redan är frisk och åter i arbete. Detta kan ske genom att man från huvudkontoret exempelvis skickar ut direktiv om att bara uppenbara fall ska följas upp och nekas sjukpenning.

Effekten av att upprepade kortare sjukskrivningar inte följs upp kan dock på sikt bli att människor förlorar kontakten med arbetslivet. Att "se mellan fingrarna" när det gäller korta sjukfall är den typ av beteende som småningom ledde till en tredubbling av sjukfrånvaron mot slutet av 90-talet. Den gången berodde det visserligen inte på någon medveten strategi, utan på att myndigheten varken hade instrument eller resurser för att följa upp enskilda fall.

Nu har den det och det ter sig därför desto mer kontraproduktivt att inte fullt ut tillämpa de instrument som myndigheten har till sitt förfogande. All erfarenhet visar nämligen att det man gör under det första halvåret avgör framtiden för de sjukskrivna. När någon varit tidvis borta under flera år och tappat kontakten med arbetslivet finns inte mycket att göra. Försäkringskassans egna analyser visar att de som blev långtidssjukskrivna mot slutet av 1990-talet var samma personer som slogs ut under lågkonjunkturen 92-95.

Om man inte följer upp korta och periodiskt återkommande sjukfall kommer man snart att ha en kritisk massa av personer som förlorar fotfästet på arbetsmarknaden. Och det var precis av detta skäl som sjukförsäkringsreformen genomfördes - för att ingen skulle glömmas och gömmas bort i sjukförsäkringsstatistiken och småningom hamna i förtidspension.

SvD MM SDS 

Kommentarer