Förnyelse är inte allt
Har under mina år i politiken förstått att det finns två skolor för att hantera dåliga nyheter. Den ena är att tiga ihjäl nyheten - det fungerar ibland. Den andra är att prata ihjäl nyheten - det fungerar också ibland.
Det jag inte har sett är någon form av manual för när man ska göra det ena eller det andra. Med reservation för att jag inte är någon PR-nisse till professionen (men vem är väl det?) tror jag att det beror på vilken typ av nyhet det handlar om.
Är det en nyhet som är akut och icke-återkommande väljer man lämpligen att tiga ihjäl den. Åk på semester till Mauritius och lämna kommentarerna till någon som absolut inte bär ansvaret för att det gått snett, men som är bra på att pudla å organisationens vägnar.
Men är det en nyhet som ständigt återkommer i olika former och som riskerar att långsiktigt påverka förtroendet för organisationen måste man skapa en alternativ bild av verkligheten genom att argumentera i sak. Placera delar av skulden hos politiska motståndare, komplicera frågan, hitta nya infallsvinklar.
Problemet med PR-människor är att dom ofta bara kan den första delen och inte den andra. Den andra - kompletterande metoden - är nämligen betydligt svårare att tillämpa då man för att argumentera i sak måste läsa in sig på ämnet. Och det finns egentligen bara ett sätt att bli bra - att arbeta i samma organisation under många år så att man lär sig.
Föreställningen om att en organisation blir bättre av att förnyas är därför bara delvis sann. Nya medarbetare kan tillföra nya perspektiv på hur man för ut organisationens budskap, men det krävs en stabil bas av erfarna medarbetare för att hantera de ständigt återkommande nålsticken från motståndare och medier med en egen politisk agenda. Satsar man bara på anfallare och kreativa målgörare är risken stor att motståndaren bryter igenom backlinjen.
Kommentarer