Förnyelse är att tycka annorlunda än man gjorde senast
"Var vaksamma på personer som stryker omkring och som inte ser ut att höra hemma". Det är polisens råd med anledning av att den så kallade fasadklättraren jagas för minst 28 inbrott på östermalm.
Och tanken slår mig: Hur ser man ut om man inte ser ut att höra hemma på östermalm?
Månne är detta själva kärnan i begreppet "borgerlig". Att man inte skulle kunna misstas för någon som inte hör hemma dessa kvarter - en inbrottstjuv, exempelvis. Fast helt säker kan man ju inte vara. Så för att öka min kunskapsmassa anlitar jag det bland ungdomar så populära Internet. Via detta verktyg för informationsinhämtning når jag Wikipedias hemsida där bland annat följande står att läsa:
Borgerlig: Inom modern politik betecknar termen borgerlig de demokratiska partier och politiker som innehar liberala eller konservativa värderingar, se vidare borgerliga partier.
Jaha, så kan det förstås också vara. Så dum och obildad jag är som inte fattat detta, trots tjugotre års skolgång. Men jag kan trösta mig med att jag inte är ensam om att tolka begreppet "borgerlig" som att man ser ut att höra hemma på östermalm (jag bor söder om Söder om någon undrar). Så när Erik Bengtzboe, ordförande för Moderata Ungdomsförbundet skriver följande ...
"Jag känner mig mer hemma vid köksbordet än under den borgerliga kristallkronan. Därför vägrar jag att kalla mig borgerlig."
... har han nog gjort samma tolkning av begreppet som jag själv först gjorde - innan jag gick in och läste på Wikipedia.
Fast den politiska betydelsen är förstås inte den enda tänkbara. Borgerligheten är enligt Wikipedia en synonym till bourgeoisin. Borgerlig kan också betyda profan, överklass eller ofrälse.
Hur vet man då vilken typ av borgerlighet som verkligen avses i ett visst sammanhang? Finns det någon enkel tumregel? Ja, när borgerlig används i sammansättningar som "borgerlig regering" och "borgerlig politik" ges förstås viss vägledning om vilken betydelse som avses. Med uteslutningsmetoden kan vi pröva att ersätta begreppet "den borgerliga regeringen" med några av de betydelser som Wikipedia räknar upp:
"Bourgeoisiregeringen presenterade i dag ett nytt avdrag för läxläsning [för guvernanter får man förmoda]."
"Överklassregeringen valde i årets höstbudget att halvera skatten på punsch."
"Profanitetsregeringen lade i förra veckan fram en proposition om att förbjuda skolbön."
"Den ofrälsta regeringen beslutade i går att stoppa Riddarhusets tillgång till registerutdrag från folkbokföringen."
Näää, ingen av dessa meningar låter väl så bra. I alla fall inte om man vill vara politiskt neutral. Så vi får dra slutsatsen att borgerlig i politiska sammanhang syftar på "... de demokratiska partier som innehar liberala eller konservativa värderingar". Borgerlig betyder i politiska sammanhang alltså just det: liberal och konservativ.
Det tråkiga med detta är att Erik Bengtzboe med följande formulering i DN-debatt ...
"Att beteckna sig som borgerlig har blivit en identitetsmarkör som hindrar utvecklingen av våra liberala och konservativa idéer."
... i så fall bara har konstaterat att de politiker som betecknar sig som liberala och konservativa har identitetsmarkerat sig själva med dessa epitet och därför står i vägen för utvecklingen av våra liberala och konservativa ideer. Hit, men inte längre - så att säga.
Och där tror jag han sätter fingret i den springande punkten. Att förnya sig kan vara djäkligt svårt om en massa människor hela tiden envisas med att tycka likadant som dom gjorde tidigare.
Kommentarer