Förnuft och känsla - i miljö- och utrikespolitik
Utrikespolitik som personligt självförverkligande? Fredrik Johansson tar i SvD heder och ära av Margot Wallström. Fast citatet från henne om varför hon valde att ställa upp som utrikesminister är rätt avslöjande
"Jag tyckte att det blev ett nytt läge i mitt liv. Vi hade en ny partiordförande. Och jag märkte att jag saknade att vara i ett sammanhang, med politiska uppgifter som var tydliga."
Och på annan plats i SvD tar fyra forskare heder och ära av ekologisk odling. Effekterna av storskalig ekologisk ordling skulle bli - ekologisk katastrof:
"Den mest drastiska effekten blir att vi då bara kommer att producera hälften så mycket mat på den åkerareal vi har i dag. Officiell jordbruksstatistik visar att skördarna minskar mellan 30 och 60 procent beroende på vilken gröda vi odlar – minst för vall och mest för potatis."
Det är mycket symbolpolitik i den här regeringen. Bör nämna att Vattenfall nu ska sälja den brunkol som företaget började köpa på sig när Socialdemokraterna sist regerade med stöd av Miljöpartiet - bara för att det inte känns riktigt bra. Någon betydelse för miljön har beslutet inte.
Politik handlar både om förnuft och känsla. Känsla när inriktningen läggs fast och förnuft när politiken genomförs. I den här regeringen har det blivit tvärtom - det politiska engagemanget börjar med rationell egoism och slutar med känslomässiga symbolbeslut.
Kommentarer