Förhoppningar, förhoppningar ...
Såväl Lars Calmfors som Bo Lundgren konstaterar att direktstöd till spanska banker bara är bra om EU ger stödet i form av aktiekapital och därmed blir ägare. Med tanke på det prekära läget för bankväsendet i landet skulle konsekvensen bli att EU småningom tar över bankerna, för att med tiden sälja dessa till högstbjudande.
Detta skulle förändra den spanska ekonomin till det bättre. Unionbusting skulle bli allt vanligare, då det internationella kapitalet inte skulle visa samma tolerans för ineffektiva företag som dagens sparbanker (cajas). Spanien skulle på sikt få en arbetsmarknad som mer liknar den brittiska.
Och detta är också skälet till att Spanien inte kommer att låta EU ta över bankerna. Det kommer i stället att bli någon halvmesyr där EU kravlöst skjuter till kapital i form av lån, men frånhänder sig allt inflytande över bankernas styrning. Det vi får är en mittemellanlösning som är sämre än de två alternativen:
1) Ett regelrätt stödpaket med trojka och allt.
2) Ett övertagande och en utförsäljning av de spanska bankerna till högstbjudande.
Bo Lundgrens och Lars Calmfors förhoppningar är därmed bara förhoppningar. Mariano Rajoy skulle hellre sälja sin själ till Angela Merkel än låta det internationella kapitalet ta över det spanska bankväsendet.
Kommentarer